Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
aldrig i sitt lif ville smaka en sås, än se mig förstöra händer
och ansigte. Sådant är snällt af honom, men hjelpte jag ej till
bakom hans rygg, skulle han visst aldrig smaka maten, så noga
är han.
»Hvardagsrummet är trefligt och i fönstren som ligga mot
söder har jag flera slags blommor. I trädgården har jag satt
potatis och till och med Richard var förtjust första gången vi åto
deraf. Det första året hade jag blott en piga, men då det alltid
gjorde Richard så ondt att se mig ’träla’ som han kallade det,
tog jag sedan två. Mjölkflickan är så snäll mot kreaturen och
det behöfves nog, ty jag, som i början blef så förskräckt öfver
att se hur menniskor häroppe bodde tillsamman med sina
kreatur, tar nu gerna sjelf in mina små lam, när kölden knäpper till.
När jag minnes hur varmt och godt kreaturen mådde der hemma,
tycker jag det är svårt att se mina här frysa och svälta.
»Ack ja, hvad lifvet är hårdt häroppe! Här i närheten bor
ett fiskarpar med ett sjukt barn i det svåraste armod, och då jag
sist kom in der, höll hustrun på att baka — kan du tro det —
kaffe. Hon förklarade att när brödstrimlor brännas, smaka de
som kaffe! ’Men det är ju dock icke kaffe’ sade jag. — ’Nej,
men vi tro det’, svarade hon förnöjdt — Sedan har mitt goda
kaffe ej rätt velat smaka mig.
»Midsommarsolen, hvilken nu står som högst, ingjuter blott
fasa hos mig; denna sol som icke värmer och alla dessa
purprade skyar äro kanske något för konstnären, men mig skära de
blott i ögonen. Den första sommaren sade jag lättsinnigt att
jag föredrog vinterns eviga mörker, men har man blott bott en
vinter häruppe, så tackar man Gud äfven för sommaren och denna
röda skinande sol. I går sjöng en ejderfogel sin sträfva sång
ute på fjorden, jag ville se hvarför den var så glad och rodde
ut i min lilla hvitmålade båt. Der låg den och sjöng med alla
ungarne omkring sig; och när den reste sig, såg jag hur hela
bröstet var bart, ty den stackars fogeln hade plockat fjädern af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
