- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
152

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

jemt sjukdomar, och de långa resorna ocli farorna utgöra dock
ett lif, en rörelse. För att kunna existera här, måste man
upphöra att vara individ och gå upp i det allmänna, men jag är
olyckligtvis en personlighet och har som sådan mina fordringar.

Den Gud vill slå i lifvets strid,

Den gör Han först till individ.»

Sålunda ironiserade doktorn numera ofta, men Helene fann
det dock bättre än hans förra beständiga tystnad. Öfver hufvud
hade svägerskans ankomst förändrat deras lif. Else eller »frun»,
som doktorn kallade henne, hade fint vett och mången gång, när
talet börjats i vrede och häftighet, slutade det i ett hjertligt
skratt. Dessutom hade hon medfört en mängd nya böcker, dem
doktorn om aftnarne tog sig för att högt läsa för de båda
damerna, hvilket gjorde dessa aftnar så festliga och inbjudande som
möjligt. Angenäma samtal uppstodo öfver det lästa; doktorn var
rikt begåfvad och damerna förstodo så väl att leda
samtalstrådarne, att han, elektriserad af deras uppmärksamhet och beundran,
nästan blef hänförande.

Man gjorde naturligtvis med den nya gästen besök hos
grannarne. I prestgården var det alltid grått, sade doktorn, och
det var ju icke underligt med den gamla klagande gumman och
den knarriga dottern; hos handelsmannen var deremot en liten
verld för sig, der det gick lustigt till. Husfadern, nu en godlynt
gammal man i silfverhvitt hår, hade med träget, oaflåligt arbete
bragt sig upp till en ansenlig förmögenhet. Hans
fruntimmerskompani, som han kallade hustru och döttrar, lemnade kanske
något öfrigt att önska på utseendets vägnar, men arbetsammare,
vänligare och förnöjsammare qvinnor funnos icke på jorden. Karen,
den äldsta dottern, var storväxt, med blossande kinder och blå
ögon, samt stark som en karl och gjorde nytta för tio enligt fa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free