Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
»Må hvem sora vill älska den», sade han, »men jag hatar
denna mångbesjungna midnattssol, den bildar omkring sig en
kopparröd trollverld, der hvarje lefvande väsen ser ut som ett spöke.
Hvad är en sol utan värme? Och så snart löfvet faller, ha vi
beständigt mörker; som en blykupol hänger då den grå himlen
ner öfver oss och under detta blytak skall man lefva!»
Svägerskan trodde att denna natur dock hade sina stora och
upplyftande sidor blott man hade ögat öppet derför, och sporde
derpå efter menniskorna och deras skaplynne
»Menniskorna?» återtog doktorn föraktfullt; »för det första
bo de vid fjordarne i skilda hopar, i en omgifning der blott
förbrytare borde kunna trifvas; och för det andra ha de intet slags
lyftning, således besöker, jag dem aldrig. Till grannar hafva vi
en tråkig prest och en handelsman med tallös familj; hustrun säger
aldrig ett ord och döttrarne — ungefär ett dussin — jag har
aldrig räknat dem — äro den ena rysligare än den andra, och skall
man färdas dit, måste man antingen öfver sjön eller öfver vägar
liknande kloaker. Der ser ni mina förströelser.»
»Rå och hård är finnmarksbon dessutom», fortfor doktorn;
»när jag säger så, menar jag det värsta och det vidrigaste, jag
kan säga om en menniska. Skall det så galet vara, föredrager
jag då finnarne; deras lif har dock sin romantiska sida och deras
drägt är fantastisk, men det är ett tjufpack och vänder jag blott
ryggen till, låta de kältringarne sina renar afbeta allt mitt
stackars gräs.»
Helene såg tankfull ut; — tänkte lion kanske som svägerskan,
att det var underligt att någon kunde föredraga en kältring i
fantastisk drägt framför en ärlig man, något sämre utstyrd? Som
det för henne dock var en naturomöjlighet att ogilla mannen,
anmärkte hon blott att man med godhet borde söka inverka på
finnarne.
»Tackar så mycket», blef det hånfulla svaret, »jag känner
ingen kallelse till att uppfostra finnar. Till min lycka är här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
