Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
anlete flög ett glädjeskimmer. »O Herre Gud», bad hon, »låt
Jon lefva och se mor stå med pojken på armen.»
Två stora tårar föllo ned öfver de skrynkliga kinderna — de
första modern gråtit öfver dottern, som hon nu fått åter; men
till hvad pris? Skulle barnets far bli borta?
Stormeri tilltog och det blef nästan omöjligt att stå på
fötterna. Systrarna manade modern och de nykomna att gå in,
men några minuter senare var den gamla åter ute, jagad — af
hvad? oro? ånger? Hon visste det ej, hon visste blott att hon i
denna stund med glädje velat ge sitt lif för att rädda den
Ijus-hårige pojkens far. Hon och den förtviflade hustrun måste
slutligen lägga sig ned på marken och hålla sig fast i de magra
grästofvorna, med ögonen ofrånvändt rigtade på sjön.
Småningom dagades det. Systrarna buro ut värmande dryck och
kläder, slutligen kunde ingen stanna inne. Alla väntade. Hvad?’
kanske ett dödsbud? kanske voro de redan faderlösa? Till den
gifta systern talade ingen. Karen, som var den blödigaste, tog
en gång hennes hand; det var allt. Slutligen tyckte sig Karen
med ryss-skepparens stora kikare skymta en bat, men lio.n sade
ingenting. An syntes den, än försvann den i sjöarne. Men nu —
nu blef den åter synlig. Milde, barmhertige Gud! der satt fadern
vid styret och framför honom presten. Då Karen sett de båda,
slöt hon ögonen och tryckte handen mot hjertat. Så höjde hon
kikaren på nytt. Jon var i båten och den hederlige ryssen.
Ingen hade blifvit borta.
»Se dit!» sade hon och lade sin hand på moderns skuldra.
Den gamla såg båten och dem som sutto i den och slöt ögonen.
Hon hade väl ett ord att säga till Honom som här hulpit.
Maren sprang med ett glädjeskri in efter gossen och inötte
mannen med honom på armen. Hvad soin vidare följde låter lätt
tänka sig.
Faran var snart glömd för glädjen. Presten räckte Else
tyst handen, då han steg i land, och kände en tår falla på den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
