Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
på lionoiu, som om hon velat rista hans drag sig till minnes för
evigheten, och fortfor med obäfvande stämma:
»Och när jag så fått det godt, så gifter du dig, Hans Peter?
Jag vet en, som kan göra dig lycklig, och det vet du ock.»
Det blef så tyst i stugan att ingen kunde anat, att der
föregick en kamp för lifvet. Slutligen tog presten Karens hand och
talade med djupt allvar. Lång tid skulle förgå innan ban kunde
tänka på annat än hvad hon sagt. Hennes minne var han
skyldig att tills vidare förblifva en ensam man. Om så alltid skulle
vara, det stod i hennes hand.
»Ar du lycklig, Karen, kan jag må hända också bli det;
hvarom icke, skall jag sörja till min död öfver ditt förspilda lif —
förspildt derför att jag varit blind och ej sett kärnan genom
skalet.»
»Tack för detta, Hans Peter», sade Karen med ett vemodigt
leende, som gjorde henne nästan vacker. »Du har gjort mig
mycket lycklig i den tanken att din framtid ligger i mina händer.
Då skall allt bli godt.»
Bud kom efter bruden och presten hann blott tillägga:
»Farväl, Karen! Tack för hvad du gaf mig. I mitt minne
skall du lefva stort.»
Brölloppet, till hvilket hela.familjen, den ogifta brodern i
Bergen så väl som Maren ocli Jon, nu blifven lots, infunnit sig,
firades med en viss dämpad högtidlighet; inga känsloutbrott
förnum-mos, men alla förstodo de djupa rörelser, som lågo bundna under
jernviljor. I mildare trakter smärtar skilsmessan; men der allt
är hårdt och strängt och man är så godt som hela verlden för
hvarandra, der kännes det, när de bästa gå bort, som om bela
lifvet brustit sönder och aldrig mera kunde helas.
Karen var den starkaste och vann sjelfva doktorn, som höll
ett vackert tal för bruden, hvarur klang likasom en bön om
förlåtelse. Till slut tog Karen ordet med fast röst men bleknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
