Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
få en hustru som passade dig, och jag — jag var den jag var:
Och nu kominer det värsta; men jag menar att all sanning bör
komma fram, att en menniska icke får gömma sig i all sin tid.
Jag har hållit mera af dig, Hans Peter, dessa sista åren än
sammanlagdt i alla de föregående, dä det aldrig föll mig in att
jag icke var god nog åt dig. Det taltes om bröllop, men jag
hade mina tankar för mig. Far ville ingenting säga, och så kunde
jag blott vänta. På hvad? Det kan jag ej säga. Jag ville ju
blott det som var rätt, och jag visste att vår Herre har sitt
eget sätt att lösa det som blir för stramt. Lyckliga till
samman kunde vi ej blifva, det var mig klart. Lika skygg som jag
varit för dig dessa två år hade jag alltid förblifvit. Då jag ville
tala med dig, slog mitt hjerta så våldsamt att jag icke förnam
min egen tanke och skyndade derföre ifrån dig så fort jag kunde.
Du var en fin, ståtlig, lärd man, jag en stor, ful, simpel Hicka;
det kunde vår Herre sjelf icke hjelpa.»
»Och jag, som trodde du icke höll af mig!» inföll presten.
»Ja, jag såg det», fortfor Karen. »Och för att icke sörja
ihjel mig öfver allt detta störtade jag mig i arbetet och log för
att hämma gråten. Jag ville icke tänka på dig, och jag kunde
icke tänka på annat. Att jag säger dig detta nu, kommer deraf
att du och jag böra ha hvarandra i rent minne. Vi äro båda
för goda att skiljas utan fulla sanningen. Men då det är sagdt,
skall det bli godt att tänka på dig. Då skall jag också få frid.
Ywoff håller af mig, såsom jag hållit af dig, och det är rätta
slaget. Då nu icke kärleken kan vara på båda sidor, så är det
bäst han liar den. Jag kan se honom rätt igenom själen och
derför också göra honom allt i lag: och den menniska, som länge
varit plågad till blods i känsla af sin egen vanmakt, hon måste
bli lycklig nog om hon kan skapa solsken åt en annan. Mig
synes det himmelskt. På dig skall jag tänka som på något godt,
som man vill efterlikna.»
Han lade handen öfver ögonen ur stånd att tala. Ilon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
