Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månljuset. Han stirrade på henne som hade han sett en
uppenbarelse, en skön drömsyn, som plötsligt tagit gestalt och nu stod
der framfor honom — ett väsen, som lefver, andas — älskar.
För andra gången gick en aning igenom henne, som stod der
hög och stilla. Nästa sekund var aningen visshet, men ögonblicket
var stort, och små ting och små känslor höra ej ett sådant till.
»Richard», sade hon med fasthet. »Vi hafva ingen far mer.
Jag står helt allena. Ingen skall hädanefter bry sig om mig.
Min mor lefver, men har knutit nya förbindelser. Vill du vara
min broder, Richard? Skola vi hålla troget ihop vid minnet af
den hädangångne? Säg! Vill du, Richard? eller skall jag gå bort
ur ditt hus, en främling som jag kom?»
Hon hade aldrig förr kallat honom vid namn. Han hörde
blott detta, hörde rösten, men ingenting annat.
»Ilär är min hand», fortfor hon. »En systers hand! Vill du
unna mig den stora glädjen att hafva gäldat till sonen, hvad
fadern gaf mig?»
»Fader!» utbrast Richard liksom vaknande ur en dröm,
upprepade ordet allt saktare och kastade sig slutligen ned med
hufvudet gömdt i soffkuddarne. Hela den starka gestalten skakades-
Han grät. Han kuude gråta!____ Else lät honom gråta ut, tog
sedan hans hand och förde den till sina tårfylda ögon. Ilan såg
på henne. Allt demoniskt var likasom bortstruket ifrån honom af
englahänder.
»Lemna mig nu!» bad han och den bäfvande rösten var mild.
»Du skall bli nöjd med mig.»
»Tack!» sade hon och såg honom ännu en gång i ögonen.
Det var barnaögon som möttes. Derpå gick hon sakta ut.
Från denna stund var Richard likasom förvandlad: djupt
allvarlig men mild, till det yttre blek, nästan tärd tyckte Helene.
o
Anger kände han ännu icke, ty hvad han kallade synd hade
han aldrig velat: hvad han åtrått var intresse, berusning. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
