Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25, Anteckningar under läsningen af Stopford
A. Brookes arbeten,
Tålamod och otålighet.
Det talas så vidt och bredt om tålamodet såsom en absolut
■dygd och otåligheten såsom ett absolut fel, att man förlorar allt
tålamod vid att höra derpå, Om något i verlden behöfver
återföras till sitt rätta begrepp, så är det den gängse
uppfattningen af dessa egenskaper. Det förmenas att vi aldrig böra känna
oss uppbragta eller förbittrade, aldrig tillåta vårt blod att sjuda
eller våra nerver att sticka eller hjulen af vår tillvaro att svänga
med dubbel fart. Hvarje motgång bör tagas som en välsignelse,
hvarje pröfning såsom en anmodan att sluta ögonen och fälla
händerna i den dy, som fått namn af underkastelse. Hvilket
tyranniskt ok som helst, vare sig inom hem eller samhälle, säges
kunna blifva till en välsignelse för våra själar, blott vi bära det
i tålamod.
Allt inom oss står i strid mot denna sats, och hela vår
natur uppreser sig så deremot att vi känna oss förvissade, att den
samma, så uttryckt, innebär icke en sanning utan en lögn. Det
är icke heller på detta sätt, bibeln talar om tålamodet. Ingen
af gamla testamentets helige hade synnerligt tålamod med det
-onda. Väl är det sant att Paulus talar om undergifvenhet för
den bestående styrelsen — men detta dock under förutsättning
att det är en styrelse af Gud till det goda. Väl är det sant att
Kristus säger: »gif kejsaren hvad kejsaren tillhör»; men han säger
Tidskrift för Hemmet. 18:de årg. 4:de ’häftet. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
