Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’211
ligen och släppa honom sedan aldrig, ehvad pröfningar och
olyckor som träffa dem. De äro härliga förebilder, dessa de stilla
i landena; dock ej för alla, icke för hårdt frestade, icke för
käinpanaturerna. De äro mera passiva; deras tro har inga strider
att bestå; deras trohet kan icke svigta. Det fins andra lifliga,
energiska, lätt hänförda, lätt bortförda själar, men med trohetens
perla på botten af sitt ofta grumlade väsen. De hafva, bittra
strider att bestå mellan kärleken till menniskor och kärleken till
Gud, eller de kasta sig in i dagens strider, de känna
otillräckligheten af den religiösa tro, som hittills burit dem, de söka
något större, högre, klarare, men möta tviflets töcken, och nu börjar
den afgörande kampen. — — Blir den stridande nu trogen sig
sjelf, trogen Guds röst i hans inre, så vinner han, om ock efter
åratal af bitter kamp, trohetens seger och är då i kraft af den
handlingsdrift, som nu fått sin rätta riktning och stadga, en
tros-kämpe som få.––—––-—–-— —
»Varer trogna intill döden och jag vill gifva eder lifsens
krona.» — I dessa skriftens ord ligger uttryckt det obetingade,
det oeftergifliga i all trohetsfordran om lifvet skall uppfyllas.
Hvad är då detta, att vara trogen intill döden?
Yi äro ej likt martyrerna kallade att kämpa, mot rofdjuren.
Men det fins förhållanden då lifvet är värre än döden, smärtorna
bittrare än martyrens, och vi måste bära dem i tysthet utan
annan uppmuntran än Guds röst i vårt inre, och den rösten kunna
vi ej alltid förnimma.
Vi ha vilda strider att genomkämpa, dag efter dag och natt
efter natt, dä det synes som måste spåren af den inre kampen
blifva synliga för hvar och en, och vi veta dock att den måste
utkämpas och segren vinnas i en hjertats enslighet, som gör lifvet
hemskt likt en mörk dröm.
Då all vår gamla tro brister ander våra fötter, lik en i
bränningarna sönderslagen båt, och vi kastas ensamma ut på djupet —
att då hålla fast vid det sedligt rätta, icke låta själen förtvifla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
