Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’212
se modigt in i den mörka framtiden och stadigt hoppas på ljus —
det är att vara trogen intill döden.
När en kärlek, åt hvilken vi gifvit vårt lif, som utgjort
medelpunkten för hvarje vår tanke och känsla och vid hvilken sjelfva
vårt medvetande synes bunden — när denna kärlek förrådes, och
vi lemnas derhän, — med en kropp utan själ —• med ingen
annan utsigt än denna omöjlighet att glömma, som förbränner
hjernan, och denna hopplöshetens visshet, soiu kommer lifvets källor
att frysa till, — att då icke dö utan i stillhet fullgöra vår pligt,
ännu förtrösta på menniskonaturen, ännu känna och betyga att
Gud är god — det är att vara trogen intill den bittraste död.
Då någon stor kamp för mensklig sanning och rätt, vid
hvilken vi bundit vårt lif, afgöres af den råa styrkan, och de ädla
hjertan som tjenat honom läggas i bojor eller dödas, och vi stå
der, redo att upptaga honom på nytt, inen ensamma och
vanmäktiga, — att då icke gifva vika för modlösheten, att tro på
sanningens och frihetens framtid, att lefva odödligt midt i
dödligheten — det är att vara trogen i döden.
Då vi, burna af ungdomen och hoppet, hafva sträfvat efter
ett ideelt mål, arbetat på att fullborda ett ädelt värf, då vi mött
nöd och frestelse på vägen och bekämpat båda för målets skull,
men slutligen finna att vi nu, då förverkligandet af vår dröm
ligger väntande framför oss, icke ega makt att gifva den form
utan-måste dö eller täras bort af årslånga lidanden och aldrig se
fulländningen af vårt verk, — att då lida tåligt, lägga vårt lif på
god tro i Guds hand, känna att Gud har rätt — detta är om
något att vara trogen intill döden.
Och skulle vi besparas dessa de bittraste prof, så har
äfven det vanligaste lif tillräckliga pröfningar för att uppkalla
all vår själs styrka. Då vi hafva att strida dag efter dag mot
en lidelsefull eller slö natur, bindande den förra eller sporrande
den senare; då vi stundligen möta små frestelser, så att vi
oafbrutet måste vara på vår vakt; då den ena oförrätten knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
