Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’224
och halft medömkande, i synnerhet då hennes egen lugna
verlds-klokhet fick rätt gent emot Dorotheas oförsigtiga hänförelse.
Celia har den betydelse för skildringen att såsom en motsats framhäfva
den varma, högsinta, i sin offervillighet starka Dorothea, så som
en blekare färg bredvid en starkare gör denna mera
framträdande. Hon ingriper lika litet i handlingen, som den enfaldige
och hederlige Sir James Chettam, hvilken i början egnade
Dorothea sin hyllning, men då han hos henne icke hade någon framgång,
med bättre lycka vände sig till Celia. Han bibehöll dock städse
en vördnadsfull tillgifvenhet för Dorothea, liksom han troget
fullföljde de förbättringsplaner för sitt gods, som han henne till
behag påbörjat. Han är en god bild af en engelsk
»country-squire», hvilken tillika är en gentleman, och han vinner genom
rättfram godhet både aktning och vänskap, utan att likväl ega
vare sig många tankar eller vältaliga ord för att tolka dem han
egde. Och ehuru de förra alltid voro sunda och de senare städse
ärliga uttryck af en orubbligt genomförd lifsåskådning, kan inan
ej undra på att Dorothea fann denna alldeles för inskränkt.
Jämte honom finnes ännu en annan »squire», nämligen den
nyssnämde farbrodern, Mr Brooke, en engelsman af det resande
slaget. Han hade sett hela Europa, känt alla sina märkliga
samtida, och, enligt sin egen tro, gått djupt i alla studier och idéer,
men i sjelfva verket städse stannat vid tingens utsida och af
denna uppfattat endast det oväsentliga, som han återgaf i ett
oaflåtligt och osammanhängande pladder. Han kunde lika litet
utveckla en åsigt, som vidhålla den, eller fullfölja de förpligtelser
den möjligen innebure. Ej blott svag och vankelmodig utan äfven
narraktigt fåfäng, erhöll han ingens aktning och minst
Dorotheas, som förgäfves sökte rycka farbrodern ur hans snålhet och
likgiltighet, samt förmå honom att ej blott prata om Adam Smith
och Wilberforce, utan att också förbättra sina vanlottade
under-hafvandes vilkor.
Vi hafva genom denna öfversigt velat belysa den omgifning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
