Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’223
liga än att man träffar många deras likar i det verkliga
lifvet.
Handlingen börjar för omkring fyratio år sedan på
herresätet Tipton Grange, beläget nära småstaden Middlemarch. Det
tillhörde en Mr Brooke, farbror till Dorothea Brooke, bokens
hjeltinna, hvilken med sin yngre syster Celia hos farbrodern
hade sitt hem. De båda systrarne voro hvarandra mycket olika.
Dorothea lefde ett tankens och drömmens lif, men olik flertalet
unga qvinnor vände den nittonåriga flickan sina tankar omkring
mensklighetens pånyttfödelse och kristendomens återuppväckande
till anda och sanning, medan hon deremot ansåg den qvinliga
fåfängans små omsorger och lockelser dårhusmässiga. Hennes
sinne sysselsattes mera af Pascal och kyrkofäderna än af
funderingar rörande hennes blifvande man; hennes längtans mål
var icke en personlig lycka, utan uppnåendet af en
verldsåskåd-ning, son» skulle gifva följdriktighet och sammanhang så väl
åt hennes eget tankelif och handlingssätt, som åt alla mörka
gåtor i den verld hon ville förbättra. Allt stort i tanke eller
handling anslog på det starkaste hennes medkänsla och hänförelse,
och hon brann af begär att sjelf få offra sitt lif för siua grundsatser
eller sina medmenniskors bästa.
Hennes lättrörda, uppriktiga väsen, hennes sanna och klara
skaplynne framkallade omdömet att hon var för mycket rättfram och
förflugen, en besynnerlig flicka »med allt för godt hufvud att vara
qvinna, men med mindre sundt förstånd och känsla än hennes
syster Celia». Med idel små men alltid träffande drag är i denna
syster tecknad en af dessa s. k. »söta och snälla» flickor, som
gå genom lifvet utan att någonsin hafva erfarit en djup lidelse,
eller gjort vare sig ett stort felsteg eller en stor handling;
utrustade med allt i genom små anlag, dygder och fel. Celia, som
egde nog välvilja för att icke vara frånstötande men ej nog för
att vara deltagande, hyste en djup ehuru tyst ringaktning för
Dorotheas alla »idéer» och behandlade systern halft vördnadsfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
