Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’254
omdöme »att de två, för Dorotheas lif bestämmande handlingarne
ej voro idealiska utan följder af ädla ingifvelser, kämpande med
prosaiska förhållanden». Och det är i synnerhet detta slutintryck
vi finna väl realistiskt; huru sanna än dylika dubbelmisstag äro,
och huru ofta än just begåfvade qvinnors lif blir genom dylika
förfeladt, så hade det icke heller behöft vara osant, och hade
säkerligen varit mera tillfredsställande både ur sedlig och
skönhetssynpunkt, om Dorotheas slutliga bestämmelse blifvit mera
motsvarande de löften hennes ungdom gifvit.
Men, kan någon invända, förf. låter med bestämd afsigt
Dorothea begå sina misstag, som bevis för att »samfundslifvet alstrar
dylika förvecklingar, der en stor känsla får misstagets form» och
Middlemarch har i detta afseende en medveten »tendens».
Vi hafva redan sagt att G. Eliot icke skrifver
»tendensromaner», men detta hindrar ej att både Middlemarch och hennes andra
böcker kunna ega tendens i viss mening, och att denna tendens kan
innebäras i riktningen af det hela. Hvarje roman, som är god,
det vill bland annat säga ett sant uttryck af en personlighets
tankegång, måste i någon mån gå i riktning af denna, Men har
G. Eliot haft ofvan antydda tanke, då är hennes skildring ej det
sanna uttrycket deraf, ty samfundslifvets tryckande former och
fördomar inverka föga på Dorothea, hvars handlingar städse af
hennes egen vilja bestämmas.
Om G. Eliot haft en »tendens» i Middlemarch, tro vi den
vara en annan, ehuru så svagt antydd, att vi om densamma blott
kunna uttala en förmodan. Afsigten skulle, enligt vår mening,
vara den att visa det samhället ej ger ovanligt begåfvade qvinnor
medel att nå eller tillfällen att bruka sin andes fulla utveckling,
emedan äktenskapet, som är flertalets lott, ej befordrar utan
snarare hindrar både det ena och andra. Genom den plats Dorothea
intager i boken har man rätt att anse henne som hufvudperson,
hvilket äfven företalet antyder. I detta berör förf. med några ord
den heliga Theresas lif och fortsätter sedan sålunda: »Ånuu i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
