Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’284
denna tanke bortvisas af den som på filosofiska grunder antar
att allt lif är af Gud — är yttringar af en gudomlig tanke. Han
vet att en del af den Guds tanke, som innebäres i
menskligheten. förkroppsligats i hans barn, att lians barn är ämnadt att
uppenbara densamma, och att detta är ändamålet hvarför Gud
låtit det komma hit. Doldt i denna lilla smula af menskligheten
spårar han ett frö af Guds eget lifs element, hvilket skall växa
upp och ge skörd i ett verksamt lif, som väsendtligt skiljer sig
från andras lif.
Och följer också, på den första öfversvallande glädjen och
tacksamheten för en sådan gåfva, en skugga af vemod vid tanken
på allt mörker som hotar detta himmelska ljus — när föräldrarne
besinna huru mycket deras barn kan komma att lida, hur långt
det kan förvirra sig från Gud — så kunna vi dock icke, — vi
som tro, pä en rättfärdig och kärleksrik Fader — icke på en
nyckfull afgud — misströsta om utgången. Våra barn äro i Hans
hand, de skola, de måste fylla sin bestämmelse att uppenbara
Gud; ty Gud kan icke ge en enda af sina tankar till spillo. Om
allt lif är i Gud, kan intet lif för alltid slita sig loss från Gud.
— Våra barn liksom vi sjelfva hafva i arf frälsningens rätt; —
år af hvad vi kalla tid må förgå innan de kunna uppfostras att
de facta taga denna rätt i besittning, men utgången, den slutliga
föreningen med Gud, än så viss som Guds egen tillvaro.
Föreställningen om det, så att säga, gudomliga hos barnet
understödes ytterligare af det innerliga förhållande, hvari Kristus
trädde till barnen. Då vilseledda religionsifrare vilja påtruga
oss öfvertygelsen att våra barn äro djefvulens afkomma, och
sålunda söka förgifta den renaste af alla menskliga känslor, huru
lugnt att då kunna trygga oss vid Frälsarens ord. »Sen till, att
I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder att deras englar i
liimlen se alltid min Faders ansigte som är i himlen.» — Eller detta:
»utan J blifven såsom barn, kunnen 1 icke inkomma i Glids rike.»
Eller slutligen det ord hvari han likasom ingår i det lilla barnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
