Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’283
Hans »grammatik» kom ikke! — men det liv, den liar liavt,
behövde ikke svärtens forlängende kraft.
Det levde i hans själ, så mägtigt, så varmt,
at tusen bökers liv iinod det bliver armt.
Det lever i den skare saélvständige män,
livis tänkning, han gav marg, og som finnes igen,
i tingets sal, for skranken, i skolen, i kirken,
i digtning og i kunst, og livis levnet og virken
liar vist sig at have en stärkere art,
fra Heltbevy deres ungdom gav höjere fart.
Björnstjerne Björnson.
37. Anteckningar under läsningen af Stopford
Brookes arbeten.
Barnalif.
Det är en ljuf tanke att barnen, hvilka vi bära på våra
armar, äro utgångne omedelbart ur Guds hand, att de äro gåfvor
af Hans kärlek, att för deras öron ännu ljuder en svag
efterklang af harmonien i Guds lif, att öfver deras anleten ännu
ligger qvar ett skimmer af det oskapade ljuset. — Hedniska och
kristna skalder hafva gifvit form åt denna tanke och ingen
älskande fader eller moder förnekar den, ehuru något bevis för dess
riktighet icke kan framläggas. Den som ser sitt barns lilla
anlete ljusna och dess armar sträckas emot honom när han kommer,
erfar icke blott nöje, utan en djup och ödmjuk tacksamhet öfver
att något så rent och Gud så närstående blifvit honom — den
ovärdige—-så fullt, så utan all misstro anförtrodt. Barnets
tilltro synes bära med sig till oss något af Guds förlåtelse.
Menniskan ser ett uttryck af sin himmelske Faders öfverseende kärlek
i barnet som älskar henne och tror på henne. Icke heller kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
