Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’289
tillbaka på vårt lyckliga barnalif då vi drömde så vackert om
himlen och trodde så obetingadt på Gud. Men snart inse vi att
ehuru vår religion icke mera är sä enkel, så är den derför icke
mindre gudomlig; att vår tro är, om ock mera frestad, dock
starkare, våra känslor mindre brusande men varaktigare, vàr
kärlek till Gud mindre skuldfri, men, o! huru mycket djupare;
att vårt lif väl icke är så leende nu, men att framför oss ligger
i solglans härlighetens land. Och der skola vi älska vår Fader
med barnets frimodighet ech menniskans bäfvande kärlek. Der
skola vi åter höra vår barndoms sånger men nu tonande i fullare,
rikare harmoni och se var barndoms syner men ined djupare blick.
Vi skola tillbedja Gud med samma hänförelse som förr, innan
vi började våra vandringsår; men glädjen är större nu, ty den är
offerglädje, allting är såsom nytt ty vi ha vuxit ut till menniskor,
och sträfvan till fullkoinlighet fyller oss med kraft och glädje.
Men aldrig skola vi under den himmelske Fadrens ledning
förlora värt barnasinne. Midt under det ändlösa lif af stegrad
verksamhet för de högsta, de heligaste ändamål, som evigheten
har i beredskap ät oss, skola vi städse med känsla af oändlig
frid fly till vår himmelske Fader, bedjande åter den gamla bönen:
Gud, som hafver barnen kär,
Låt mig blifva der Du är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
