Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’288
dana hjertat och bygga på det som i tidens fullbordan skall bli
en menniska, en man eller qvinna, i hvars inre barnets otänkta
tankar äter skola dyka upp, för att höja hennes sinne och söka
sig uttryck i hennes lif.
Vi förderfva bela denna Guds och naturens gudomliga
uppfostringsplan genom att tvinga barnet ur omedvetenhet till
sjelf-medvetenhet, genom att fordra af det en förtidig tankeverksamhet
och stäcka dess glada mottaglighet genom för mycken
undervisning, för hastig drifning. Låt det till en tid förblifva i
okunnighet om sig sjelft; lemna det i dess himmelske Faders händer,
lät det lefva naturligt och indrieka visdom och kärlek ur de
källor som Gud låter uppspringa omkring det. Framför allt,
begär icke af det späda barnet formliga syndabekännelser och
förfalska ej dess natur genom att ur dess omedvetenhet
upp-drifva andeliga rörelser, som det är ur stånd att naturligen erfara.
Låt det börja med naturreligion; — lat det behalla sin
första glädje ogrumlad, se blott till att det lär känna Gud
som godhetens, skönhetens och kärlekens källa. Tids nog komma
synd och sorg.
Väl är det sannt att menniskan icke länge får behålla denna
oefterhärmliga oskuld och frimodighet, denna ostörda tro, denna
öfvertygelse att ingenting är omöjligt, denna ärliga oskadda frihet,
denna gudomliga glädje. Hon har blifvit förjagad ur paradiset
och kan icke mer återvända dit. Men framför henne ligger ett
ännu härligare Edén, den kämpande andens, hvilken stridt med
Kristus mot det onda och i kraft af Honom fullgjort det verk,
som Fadren förelagt henne. Der skall barnaanden en gång
sammansmälta med menniskoanden, och der få vi ännu en gång, då
med förädlad kärlek och fullrustad kraft, såsom Guds barn och
Kristi fullgängna menniska, sjunga om landet der ingen gråt
skall vara mera.
Visserligen frestas vi stundom under lifvets vilda, af tvifvel
och motsägelser förvirrade kamp, att med bitter saknad blicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
