Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’305
Ännu en timmes väntan; dà utträdde en kardinal, som
ordnade oss i en liten krets midt på golfvet och gjorde ett tecken,
att vi skulle knäböja, hvilket vi naturligtvis alla gjorde. Så
utträdde Pio nono, omgifven af sitt husfolk, 15 à 20 personer.
Han var klädd i hvitt. Oaktadt sin höga ålder gick han raskt.
På hans panna hvilade ett uttryck af fridfullt lugn. Så just
borde kyrkans öfverhufvud se ut. Han talade vid hvar och en
särskildt. Kardinalen gick förut, nämde namnet och landet. Påfven
talade franska. Hvar och en kysste hans hand, katolikerna hans
sko. Den franska damen var i full extas, hon kunde ej säga
ett ord, men en fuktig glans skimrade i hennes ögon. Så vände
den Helige Fadern sig till oss. »Äro ni katoliker», sade ban.
»Nej, Helige Fader», svarade jag. »Ah! det är det samma, det
är godt att ni kommit», sade han. Han såg i detta ögonblick
ut så, som om ban ej blott kände sig, inen var kristenhetens
öfverhufvud och som om bekännarne af alla de olika
uppfattningarne af Kristi lära voro hans barn. »Jag har er drottning i
kärt minne», fortsatte han: »nu är hon död.» Så vände han sig
med några ord till det 3:dje paret och sedan sade han några
ord till alla, der likväl hvar och en särskildt omnämdes,
svenskorna isynnerhet, som voro protestanter; så den apostoliska
välsignelsen och allt var förbi.
Hela uppträdet hade ej räckt längre än 10 minuter. Vi
reste oss, men måste ännu dröja litet. »Hvarföre kysste ni ej
den Helige Faderns fot?» sade fransyskan ifrigt. Oaktadt sin
rörelse hade hon likväl märkt detta. »Jag är ej katolik», sade
jag. »Ah, det är stor skada», sade hon; »men det kommer
dock ej an på benämningarne, utan på hjertats godhet.» Och
så skildes vi åt för att aldrig mera träffas.
Pio nono är i flere afseenden en mycket ovanlig Papa;
mycket populär hos romarne, hvilka icke ännu erkänna sig som
italienare. »När italienarne kommo och togo Rom, förstörde de
stadens åldriga murar med sina kanoner», yttrade vår kusk härom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
