Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’306
dagen i det han visade märkena efter kulorna. »Påfven är god»,
säger folket; »Påfven är qvick», säga de bildade; »Påfven är
snäll», säga de, men alla tillägga: »det är kardinalerna som äro
elaka.»
Pio Nono (Mastai Ferretti) tillträdde påfvedömet 1846 och
har således i 30 år varit påfve, längre tid än någon, utom S:t
Peter, som antages haft samma värdighet från år 33—65. 1849
tvangs påfven att lemna Rom för Gaeta. Republik
proklamerades i den eviga staden, der likväl franska trupper 1850 åter
insatte påfven. Efter Napoleons fall besatte Victor Emanuel Rom
och påfven är »en fånge i sitt palats». Ej derföre, att konungen
förbjuder honom att fara ut i Rom, men derföre, att det händt,
att när påfven visat sig, somliga romare ropat Viva åt honom,
andra åt il Re, och så ha blodiga krakel uppstått. För att
förhindra blodsutgjutelse stannar påfven i sitt palats, en rymlig bur
med 11,000 rum och de härligaste trädgårdar, der lian åker
omkring; men om buren är aldrig så stor, är den ädle fogeln dock
en fånge.
Fransyskan vid audiensen trodde att påfven kunde göra
underverk. »Det är ju redan ett underverk, att han är den påfve, som
regerat längst», tyckte hon. Jag sade henne, att jag beklagade
påfvens olyckor, ty det är olycka, att ha fallit från länge
inne-hafd makt, »men tror ni ej, att det var nödvändigt för Italiens
enhet, att Rom blef hufvudstad?» Dertill kunde hon ej neka,
men tyckte dock, att »italienarne» kunnat vänta tills påfven dött.
Mannen deremot var nöjd med det skedda och var ej fullt lika
rättrogen som frun. »Jag’ återvänder nu till Frankrike», sade hon,
»i medvetande att den käraste förhoppning jag hyst i mitt lif,
den att skåda den Helige Faderns ansigte, att få kyssa hans
hand, gått i fullbordan.»
Utan att vara katolik, var det för mig något mer än till—
fredsstäld nyfikenhet att skåda den Helige Fadern. Han bär
sin olycka med resignation och jag kan aldrig tro, att de dumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
