Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’309
D. 11 Sept.
Det är med saknad men tillika med ljuf tillfredsställelse jag
lemnar Roma. Lika litet som Rom de första dagarne lät mig
erfara någon missräkning, lika litet har det i längden svikit
min förväntan. Rom verkar som en förtrollning, det tager alla
en menniskas kropps- och själskrafter i anspråk och låter en
glömma, att något sådant som tid finnes till. Hvad äro 14
dagar, månader eller år af ett menniskolif, i en stad som räknar
årtusenden? Och denna tid är den käuda, historiska, men hvad
skall man säga om de Etruskiska fornlemningarne, hvilka vittna
om en sådan fulländning i arbetets utförande och hvilka
blomstrade före romarne? När lefde detta folk? Hvilka voro deras
läromästare? Man förlorar sig i gissningar dem historien kanske
aldrig skall belysa med sin fackla. Det antika Rom med Forum
Romanum till centrum är i mitt tycke den intressantaste delen.
De äldsta minnesmärkena förekomma der och för mig är det
underbart att se ruiner efter de tempel och palats eller platser,
som invigdes af de första konungarne och som Livius beskrifver
på ett så naivt sätt. Det är romerska historien i sten, men
Livius gjuter deröfver ett skimmer af lefvande poesi, af
fosterlandskärlek, som gör ett djupt intryck då man läser honom i de
omgifningar han beskrifver. Trefallt lycklig den, som får skåda
den eviga staden vid den gula Tibern!
Jag tror, att ett vistande i Italien, företrädesvis Rom, är
egnadt att framkalla det innersta hos hvarje menniska, n. b. så
vidt hon ej är en trästock. För den skapande konstnären måste
en vistelse i Rom vara oundgänglig, ty för att kunna frambringa
något skönt, måste han först se det sköna. Och finnes hos
honom någon liten gnista af den eld, som kallas snille, visst måste
den här bryta fram i denna atmosfer af storhet, skönhet,
snillrikhet, med denna friska luft på kullarne, med dessa stora
utsigter, vid denna sol, som drifver palmer till blom! Allt lefver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
