- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
322

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’322

Chèbes hjertlösa fåfänga, ger förf:n oss här någonting mera och
framför allt någonting bättre af sig sjelf. Man får af honom här
icke denna blott negativa bild, som med uttrycket af ett »non
possumus», till svar på alla mensklighetens lifsfrågor, framblickar
på hvarje sida af Kisjer et Fromont, utan man får bilden af en
lefvande, älskande, troende själ — troende på sitt folks framtid
och dess uppgift i verldshistorien och således, med eller mot sin
vilja, också på Honom, som förelagt det en sådan uppgift.

Det är genom denna brinnande fosterlandskärlek, hvilken
icke blott flammar upp i oändlig förbittring öfver sjelfviskheten,
öfvermodet och bedrägeriet, hvilka fört Frankrike till undergångens
brant, utan ock i oändlig ömhet uppsöker och ger näring åt den
tysta, osvikliga troheten, den aldrig tvekande offervilligheten hos
det verkliga folket, som förfin lyckas att breda ett skimmer af
hopp och försoning öfver det gripande sorgespelet: Frankrike i
strid mot en öfvermäktig ock skoningslös fiende. Först när han
hemtar sitt stoff ur det sista fasansfulla uppträdet: Frankrike i
kamp emot sig sjelft — först då återkommer den gamla
hopplösheten och förfin låter sin »Chauvin», »den siste fransmannen»
stupa, söndersliten »entre deux baines» och lemnar ånyo läsaren
inför förintelsens afgrund, att der söka den enda lösningen af
lifvets förvirrande gåta.

Det är dock endast för några korta ögonblick han
öfverlemnar sig åt denna tröstlöshet. I de allra flesta äfven af de
mest gripande berättelserna lemnar han en stråle af hopp. Så
i de ord, hvarmed den elsassiske skolläraren tar afsked af sina
lärjungar för att lemna dem åt sin tyske efterträdare: »ett Jolk
kan slås i bojor, men bevarar det sitt modersmål, så har det i
förvar nyckeln till sitt fängelse»; så i den bittra harm, hvarmed
bonden såg sin son lemna den franska fanan för att återvända
hein och underkasta sig fiendens välde, samt i den stumma smärta,
hvarmed han lemnade fädernegården åt sonen »till pris för hans
sålda heder» och gick att taga hans plats i den algieriska jägar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free