- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
328

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’328

Då de utkommit ur dalklyftan, hade de vida slätten omkring
sig, afskuren i fonden af en lång hvit mur med gapande
skotthål. Mot denna mur styrde de nu kosan, men stannade som
oftast för att låtsa plocka potatis från marken.

»Låt oss vända oin ... Låt oss ej gå bort till de der», bad
oafbrutet lille-Stenne.

»Den långe» ryckte på axlarna och gick stadigt framåt.
Plötsligt hörde de ljudet af en bössa, på hvilken man spände hanen.

»Lägg dig!» hviskade »den långe» och kastade sig till jorden.
Väl utsträckt på marken uppgaf han en livissling. En annan
hvissling svarade utefter snön. Nu framskredo de krypande.
Framför muren, jeninhögt med marken, syntes två gula
mustascher under en smutsig mössa. »Den långe» hoppade ned i
löpgrafven till preussaren, sägande, i det han visade på kamraten,
»det är min bror».

Han var så liten, lille-Stenne, att preussaren brast i skratt
då ban såg honom och måste taga honom i sina armar för att
lyfta honom upp i breschen.

På andra sidan muren syntes stora högar af jord, fälda
trän och svarta hål i snön, och i hvarje hål samma smutsiga
mössa och gula mustascher, hvilka drogos till ett löje, då barnen
fördes förbi dem.

I ett hörn sågs en trädgårdsbyggnad befästad med trästockar.
På nedra bottnen en mängd soldater som spelade kort och
lagade soppa vid en lågande brasa. Det luktade godt — kålen och
fläsket; hvilken skilnad mot friskyttarnes bivuak! I öfre
våningen ofticerarne. Man hörde dem spela piano och dra upp
champagnebuteljer. När parisarne inträdde, mottogos de med glädjerop.
De aflemnade sina tidningar; derpå bjöd man dem att dricka och
lät dem prata. Alla dessa officerare hade ett stolt och grymt
utseende, men »den långe» roade dem med sin förstadsqvickhet
och sin gatjargon. De skrattade, upprepade hans ord ocli rullade
sig med välbehag i denna parisersmuts som bars ut till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free