Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’327
»Fort! gå!» — Väl utkomna på vägen till Aubervilliers
skrattade »den långe».
Oredigt, likasom i drömmen, såg lille-Stenne fabrikshusen,
hvilka förvandlats till kaserner, de öfvergifna barrikaderna, prydda
med genomblöta trasor, de höga skorstenarne, hvilka gjorde
likasom hål i dimman och uppstego mot himlen tomma och
kant-huggna. Här och der en vaktpost — officerare med
kapuschonger och kikare för ögat samt små tält, genomblöta af snön,
hvilken simälte för de slocknande eldarne. »Den långe» kände vägen
och gick snedt öfver fälten för att undvika posterna. Icke
desto-mindrie råkade de oförvarandes på en trupp franska friskyttar,
hvilka lågo der i sina små skjul likasom sammankrupna kring de
vattenkylda fördjupningarne längs jernvägen till Soissons. Denna
gängen berättade »den långe» sin historia förgäfves. Medan han
då gnällde som bäst, trädde en gammal sergeant, b vithårig och
skrynklig, lik pappa Stenne, ut ur vaktskjulet vid vägen.
»Se så, mina smulor, inte lipa», sade han till barnen. »Ni
skall få plocka er potatis, men kom bara först in och värm er
..... Han ser alldeles förfrusen ut den der lille bytingen!»
Ack! det var icke af köld som lille-Stenne darrade, det var
af rädsla, af skam. I vaktskjulet funno de några soldater liggande
kring en dålig eld — en riktig »eukebrasa», vid hvars låga de
upptinade brödet på spetsen af sina bajonetter. Man makade åt sig
för att ge plats åt barnen. Man gaf dem en tar bränvin och
litet kaffe. Medan de drucko, syntes en officer i dörren, ropade
sergeanten, talade sakta några ord till honom och skyndade bort.
»Gossar!» sade sergeanten och inträdde helt stralande i
skjulet, bdet vankas tobak i natt som kommer.....Man har kommit
preussarnes lösen pä spåren. Denna gången tror jag allt vi
skola taga igen det der förb. . . Bourget ifrån dem.»
Härpå följde ett utbrott af bravorop och skratt. Man
dansade, nian sjöng, man svängde sablarne, och begagnande sig af
denna oreda försvunno barnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
