Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’334
»Jag får inte glömma att köpa mig äpplen», sade han dåi
och då till sig sjelf, började derpå åter hvissla och påskyndade
sina steg.
Kajer — alltid kajer; derpå en bro. Slutligen stannar ham
bakom Nötre Darne. Vid denna punkt af ön är dimman
intensivare än någonsin. Ilon kommer der från tre häll, dränker ti 1 il
hälften de höga tornen och packar sig vid hörnet, der bron
bildar en vinkel. Här stannar var man; han är framme.
Man ser oredigt några dystra skuggor, folk som sitta
hopkrupna på gångbanan och se ut som om de väntade; och
likasom vid ingången till promenadplatser och värdshus, ses ocksåi
liär fruktmångelskornas korgar utbreda sina rader af apelsiner,,
kakor och äpplen.
O, hvilka rara äpplen! hur friska och rödlätta de skimra,
under fuktperlorna.... Det ena efter det andra försvinner i lians;
ficka medan han småler åt mångelskan, som sitter huttrande,,
med fötterna öfver kolpannan; derefter öppnar hau en port ii
dimman och går öfver en liten gård, der en kärra står förspänd..
»Någonting för oss?» frågar han i förbigående.
»Jo jo men, och det något gentilt ändå», svarade den
genomvåte åkaren.
Skyndsamt inträder han då i sitt tjensterum.
Här är varmt, här kan man riktigt må godt. Fotpåsen är
på sin plats. Hans lilla länstol väntar honom i god dager helt
nära fönstret. Dimman, som hänger lik en jalousie för rutorna,
gör belysningen mild och behaglig, och på hyllan stå de stora
grön-ryggade böckerna ordentligt uppsträckta. En sanning är, att man
svårligen kan träffa på ett gladare, trefligare och bättre hållet
tjensterum. Men hvad som förefaller underligt är detta ljud af
rinnande vatten, som omgifver en på alla håll likasom i kajutan
på ett fartyg. Dernere slår Seinen sig knotande mot bropelarne
och sliter sönder sina vågor i skum mot spetsen af ön, vid hvilken
massor af strandvrak alltid hopa sig. Och inne i sjelfva huset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
