Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’333
ver floden, och deruppe bortom Nötre Dame, der solen går upp
med ett sken som påminner 0111 en nattlampa i ett soligt glas —
der står hon som en tung, ogenomtränglig och orörlig molnvägg.
Men i trots af kylan och dimman ses mannen i fråga följa
kaj efter kaj för att komma till sitt tjensterum. Han kunde taga
en annan väg, men floden synes ha för honom en hemlighetsfull
dragningskraft. Det är hans nöje att stryka sig utmed
broräckena och längs kajernas af sysslolösa vandrares armbågar nötta
bröstvärn. Vid den timmen och i den trakten äro de sysslolösa
sällsynta. Dock möter man då och då en qvinna, som med en
börda af linnekläder på axeln stannar och hvilar sig mot
bröstvärnet, eller en annan stackare, som böjer sig öfver vattnet med
dyster uppsyn. Då vänder mannen sig om och ser nyfiket efter
dem, som om en hemlig tanke inom honom stälde dessa
menniskor i samband med floden.
Han är icke treflig, denna morgon, floden. Dimman, som
stiger upp mellan vattnets krusningår, synes tynga på den. De
dystra taken med sina ojemna och lutande skorstenar, hvilka
återspeglas och rökande korsa hvarandra midt i strömfåran,
förefalla som något slags ohygglig fabrik, afsedd att från djupet af
Seinen förse Paris med — dimma. Men mannen i fråga ser icke
ut att finna allt det der så otrefligt. Fukten tränger in på
honom från alla håll, han har icke en torr tråd på sig, men icke
desto mindre går han småhvisslande framåt med ett belåtet
småleende på läpparne.
Men så har han också haft god tid att vänja sig vid
Seinens dimmor. Och dessutom vet han, att väl framkommen,
väntar honom en mjuk, skinnfodrad fotpåse, en glödande brasa i den
dånande kaminen, och den lilla stekpannan, deri han alla
morgnar anrättar sin frukost. Dessa äro småtjensteniännens
njutningar af lifvet — fängelsenöjen, hvilka inga andra än sådana
stackars varelser, hvilkas hela lif kan rymmas i ett nötskal, äro i
stånd att uppskatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
