Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’338
borta och bergväggen, vid hvilken det hängde fast, är — bränd
till kalk. Litet längre åt öster vid samma eller Bråvikens norra
sida möter oss Qvarsebo, som ter sig så intagande ut ifrån sjön
och som äfven lockat till sig en hel del stadsbor på sommarnöje.
Vi lemna det bakom oss, liksom det snart mötande ståtliga
Näfveqvarn, och nu, hunna till Bråvikens mynning med dess
oöfverskådliga mängd af holmar och skär, vända vi vår kosa åt
sydost och anlända inom kort till Gränsö lotsplats, hvars talrika
sommargäster, uppstälda på stranden »i långa banor», viftade åt
oss med näsdukar, handdukar och andra onämda plagg. Här
dröjer ångbåten några ögonblick för att aflemna sommargäster,
som varit på besök i staden, och kokerskor med tungt lastade
korgar, proviauterade på samma ställe. Gränsö är nämligen
Norrköpingsbons favorit-sommartillhåll, ehuru stället ifrån sjön
icke tager sig ovanligt inbjudande ut.
Vi draga vidare fram i en djup och bred kanal emellan
fasta landet å ena sidan och å den andra Gräusö, Hästö med dess
tullstation samt Arkö, också en lotsplats, ehuru vid hafsbryuet.
Derefter styra vi vår färd mera rätt i söder och komma så ut
på ett öppnare vatten, som glittrande blått ler emot oss i
solskenet, men ångbåtens starkare vaggning för de långa, jämna
dyningarna påminner oss redan innan vi skådat åt öster, att vi
hafva öppna hafvet på sidan. Dock snart äro vi åter inne i en
skärgård, den som omgärdar Slätbakens mynning. Der hafva vi
Ormöarna, och der ligger nu den engelska ångbåten »May»
sjunken. Kaptenen på »Södern» låter stoppa maskin, att vi må glida
helt långsamt förbi det stora, mörka fartyget, som låg på sidan
och kring hvilket tvänne bergningsångare samlat sig, för att iför-
o
söka att få det åter flott. Angpumparne gingo och tvänne
ofantliga vattenstrålar höjde sig från det sjunkna fartyget ut i hafvet.
Det var ett egendomligt skådespel. Man kunde nästan föreställa
sig en kolossal hval, som blifvit jagad mot land och ännu i
dödsångesten sprutade ut massor af vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
