Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’346
tresserad af grufvan än jag, gick derföre ensam i land och
besåg grufvan, som nu är öfvergifven. Han tog malmstufler,
medan jag i stället helt sorglöst lät båten gunga på vågen, endast
aktande mig att den blefve slagen mot stranden. Det roade mig
att betrakta ömsom Fångös vilda klippor, ömsom kumlet pä
Gubb-ön, hvilket vi nyss besökt och som nu åter såg ut som ruinen
af en gammal borg. Den forne grufvefogden förde min kamrat
omkring vid grufvan och visade de öfvergifna schakten, som nu
till stor del voro fylda med vatten. Grufvan belades med
egentligt arbete i början af detta århundrade och gaf en tid för icke
så länge sedan mycken kopparmalm. Då rådde här stor
verksamhet, rörelse och lif. Men bergarten blef allt fattigare på
malm för att grufdriften kunde löna sig, och helt nyligen har
allt arbete afstannat. Men åtskilliga hus och andra anstalter
för grufbrytning bära vittne om den tid som varit. Mannen följde
med ned till bryggan, ifrigt språkande. Synbarligen njöt han af
att få tala vid en främmande, något som skärbon vanligen icke
försmår, men som för honom var dubbelt kärkommet. Han kunde
också behöfva denna förströelse, der han lefde ensam i denna
ödemark, och han sökte förlänga den så mycket som möjligt.
För honom bildade må hända detta tillfälliga besök ett
epok-göraude afbrott i årets ensamhet. Han stod qvar på bryggan,,
sedan vi farit, och det låg saknad i den blick, hvarmed han följde
oss, då vi lemnade Fångö. (Forts.)
—i/i—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
