Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
stora nation, beröfvat henne den aktning och kärlek, hon i så
många andra afseenden förtjenar, samt välsignelsen och äran af
att ständigt genom sitt föredöme hafva ledt menskligheten till
förädling och sällhet. Dessa drag äro så i ögonen springande,
och mörka, att de för allmänheten bortskymma folkets många
öfriga enskilda och allmänna förtjenster och hafva ådragit det
skymfordet »lumpen krämarnation»; och ehuru samma fel
vidlåder äfven andra folk, har dock England tillika den »olyckan, som
åtföljer storheten, att hållas för den i första rummet skyldige».
Härjemte finnes ett annat karaktersdrag, som likaledes hos
många dämpar beundrans entusiasm, nämligen engelsmännens
utomordentliga förståndighet. En bland mina bekanta,
känslomen-niska och entusiast, sade en gång till en gammal vän: »du är så
förskräckligt förståndig!» och tillade derpå: »jag har aldrig
kunnat tåla förståndigt folk.» Detsamma skulle helt visst Europas
öfriga nationer vara böjda för att säga till England. Den
ombytliga fransmannen, den drömmande tysken, den lätta, lifliga
italienaren, alla måste de i något hänseende känna sig besvärade
af engelsmannens öfverlägsna praktiska förstånd, som leder
honom säkert och utan bakslag till det sökta målet. Om det
påståendet är sant, att menniskan blir allt fullkomligare, ju mer
hennes förstånd klarnar, stärkes och vinner herravälde öfver
hennes lidelser, så måste erkännas, att den engelska nationen står
högst. Naturligtvis måste denna mannaålderns sansade och
följd-rika verksamhet betraktas af mången ung eller gammal ideolog
med känslor af hälften öfversitteri, hälften afund. Emerson
säger: »i London bryr man sig föga om hvad pariser-pressen
säger om England, men i Paris deremot är man ytterst känslig för
engelsmännens omdöme öfver Frankrike.»
Den i England stundom framträdande skenheligheten och en
viss, dels skrymtande, dels trångsint gudaktighet bidraga ock att
inför den ytlige betraktaren fördunkla nationens ära. Man
besinnar ej, att sedlighetskänsla och gudsfruktan måste stå högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
