- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
30

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Majs:ts öfre rum, yttrade en så ärefull och farlig åstundan. Det
kan vara angenämt för en Konung, som eljest altid ger och
aldrig får sådana, at en gång af erfarenhet känna huru en
befordran smakar. För min del vet jag det, full af erkänsla för Ers
Majestäts nåd. Det är et stort nöje, som hvar och en tycker
återkomma för sällan, och som ingen vägrar at emottaga, utom
Eders Majestät sjelf, för at ändtligen i alt vara olik oss andra
dödlige. Det säges verkeligen at Ers Majestät undandragit sig
at ännu bära det sydda korset.7) Jag skrifver ett stort i
anledning af denna nyhet; men jag har svårt at inbilla mig
sanningen deraf. Förmodeligen ville då Eders Majs:t endast göra
det en prydnad på sin parade-säng, ty jag ser ej hvad
ytterligare förtjenst Ers Majestät nu mera kan vinna dertill, utom den
at stupa för en kula. I sanning detta Äretecken bör mycket
smickra en död Hjelte. Det är ändteligen tid at jag gör min
första bön till Försynen emot Eders Majestäts framgångar, och
ber henne at af godhet för Ers Majestäts undersåtare, bevara
Ers Majestät för mera mod än Ers Majestät redan visat och
äfven för tillfällen at visa det samma ännu en gång. Må det vara
mig tillåtet at ibland mycket skämt i djupaste underdånighet göra
Ers Majestät den enda alfvarsamma erinran, som man icke nog
gjordt krigande Prinsar, at en Konungs egenskaper icke äro och
icke böra vara en soldats, och at det är Eders Majst:s hufvud,
mera än Ers Majs:ts arm som Ers Majs:t är skyldig sitt
Fosterland och äran af sin spira. Men jag ser nog at jag säger alt
detta vackra förgäfves, och at så länge Canoner höras, och det
Ryska Finlands hedar ännu färjas af Svenskt blod, skall Ers
Majestät täfla med soldaten om at erbjuda sitt. Jag tystnar då.
Le eiel ne vi a point fait pour conseiller des Rois. Ärans lagar
äro dessverre i detta afseende för Konungar, likasom stundom
för oss enskildte, andra än förnuftets, och alt går sin gång.
Eders Majestät måste vara Hjelte och Konung, af samma
nödvändighet som Författare och Konung. Jag understår mig säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free