Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
våning för främlingen behåller han också i sitt tal ännu månget,
på fastlandet okändt ord, i hvilket fornmålet klingar en till
mötes och som man då får helsa såsom en oväntad kär vän från
fordom. I sed och bruk finnes ännu mycket qvar, hvartill
spåren leda långt tillbaka i tiden. Ånnu låter skärbon ljus brinna
hela julnatten på det dukade bordet, der mat och öl stå framme,
och ljuset tros dansa vid midnattstid. Om han ännu tror, att
de aflidna fränderna skola komma för att gästa sitt forna hem,
kunde jag icke utröna, dock håller jag det ingalunda osannolikt.
Qvinnorna åtminstone trodde fullt och fast på gengångare. Och
i allmänhet är det så, att vid en direkt fråga liksom blyges och
förnekar den tilltalade sin tro på dessa hemliga naturväsen,
som icke äro kroppsliga, men dock kunua antaga en skenbar
kroppslig form. Men leder man talet rätt, skymtar det efter
hand allt tydligare fram, att folket i grunden ännu räfvar på sin
gamla öfvertro. Så bygga och bo ännu mylingar bland skären.
Många hafva hört deras rop nattetid, då de farit förbi Emtö,
Fångö och andra öar och skär, hvilkas namn undfallit mitt minne.
För ett tjugutal af år sedan lefde en gammal lots, som liade en
stor fiskelycka. Han behöfde blott kasta ut sitt torskmete, så
nappade det .genast, och hans nät blefvo ständigt fulla med
strömming och flundror. Denna fiskelycka, troddes det, hade han
fått i skjutspenningar af en myling. Gubben låg nämligen en
natt ute på fiske, han hör rop och stoj och ror dit för att
förvissa sig om, hvad orsaken kan vara. Han ser då tvenne
mylingar stå på hvar sitt skär, grälande och kastande mot
hvarandra stora stenar, hvilka dock aldrig hunno fram. Förfärad
hvilar han på årorna och lyssnar till spökenas träta, tills den
ene af dem märker honom och ropar honom an, bedjande honom
frakta sig öfver sundet emellan skären. Gubben jakade till denna
begäran, ty han tordes ej annat. En retad myling kan
nämligen kasta en klippa öfver båten och sänka den. Gubben vände
nu båten med aktern för åt land, efter som han hade hört att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
