Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
man i dylika fäll bör gå till väga. Mylingen störtade om bord
och var så arg, att fradgan rök ur hans mun, och så tung, att
båten sjönk ned i vattnet ända till relingen. Så snart de båda
spökena hade träffats, började de slås, att det dervid brakade
och knakade i skäret, och hafvet upprördes rundt omkring af de
stora stenar, som de strödde omkring sig. Gubben vågade nu
ej annat än ro bort på en stund, men snart nog hörde han åter
mylingens röst, som ropade och bad, att han måtte föra honom
åter till hans bo. Gubben måste lyda. Han rodde tillbaka,
alltid iakttagande att vända aktern mot land, och fann då den ena
mylingen stående ned vid hafsstranden, men den andre liggande
medvetslös uppe på land. Han tog nu spöket åter om bord för
att föra det till dess skär. Då de kommit något ut på sjön,
qvicknade dock den slagne mylingen vid och började kasta sten,
så att det yrde omkring båten; men han var för vred för att
beräkna rätta afståndet, sä att den gamle lotsen kunde utan
någon skada landsätta den segrande mylingen vid hans bo. Och
derföre fick gubben i lön sin fiskelycka, sades det. Men han är
nu för länge sedan död och hans fiskelycka med honom, ty fisket
på Kettilö är visserligen icke det bästa nu för tiden.
Tron på sjöråt qvarlefver äfven hos folket, oaktadt allt
ifrigt förnekande. »Det fans blott förr i tiden», sade en lots, som
öfver hufvud taget var den meddelsammaste i detta fall.
»Möjligen finnes det dock ännu ute i hafskanten», tillfogade han och
visade med blicken åt Harstenas klippiga strand, som skymtade
ute vid himlabrynet. Pressad af frågor, hurudant sjöråt fordom
var, svarade han fast motvilligt: »Det visade sig stundom som
en säl, stundom som ett fruntimmer. Men det är bäst», tillade
han, »att slippa se det, ty det bådar olycka, och för öfrigt så
finnes det nu icke mera. Men på land, der finnes rå», sade han
med mera tillförsigt. »I lotsstugan väcker råt den lots, som har
vakten, om han skulle råka att somna. På Fogelvik hafva många
sett råt. Det ser der ut som en stor, gråklädd gubbe, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
