Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
polskan, först på värden, så på värdinnan och några andra äldre
damer, hvarefter Elisabeth och jag förpassades in i ett inre rum.
Under vägen hann jag dock se att tant föll ned i soffan och att
farbror redan strök sig om mustascherna, du vet, så der som han
brukar göra vid 10-tiden.
»Det här ser just inte roligt ut, om också ganska lustigt»,
tänkte jag. — I den inre salongen stodo sex unga flickor midt
på golfvet och i ett hörn tvä herrar, hvilka — togo sig om
mustascherna, de också. Elisabeth presenterade mig för flickorna,
som tittade på mig den ena efter den andra, utan att säga mig
ett ord. De talte med Elisabeth och med hvarandra, jag stod
och undrade och tänkte det var just intet vänligt mottagande. —
I detsamma kommo thébrickorna, jag tog en kopp, de andra
flickorna togo endast sockerbröd, utom Elisabeth, som tog
ingenting. Jag rörde i min kopp och såg mig omkring; flere och flere
gäster kommo, mitt thé började svalna, jag beredde mig just att
dricka det, då, o ve, någon bakom mig stötte till min armbåge:
koppens halfva innehåll strömmade häftigt öfver — och utför
fröken T’s gula sidenklädning flöt mitt thé i smala, bruna rännilar!
»Ma chère ainie!» ljöd Elisabeths stämma i mildt
förebrående ton. Hugo, som i detsamma trädde in, gjorde en
förfärlig grimace och skakade jemiuerligt på hufvudet. Fröken T.
slungade mot mig en hemskt vredgad och hotfull blick. Jag blef så
förskräckt, att jag lät resten af mitt thé förirra sig ned på
mattan; man tog min kopp ifrån mig, jag började hjelpa fröken T.
att torka den gula ldädningen och bad med gråten i halsen både
om ursäkt och förlåtelse, men det tycktes vara förgäfves;
häpnad och missnöje läste jag klart i allas ansigten, tårarne kommo
mig i ögonen, och jag tror jag sjunkit ned på knä, om icke i
detsamma en af de båda herrarne, som funnits i salongen då vi
kommo in, närmat sig och bedt just fröken T. presentera sig för
mig. Till min förvåning Pjöd fröken T’s stämma ganska mild
när hon nämde helt artigt: »M. de F. — M:lle *’**.» Jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
