Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ljusblå ögat låg detta, fridfulla lugn, som utmärker dem, hvilka
efter lifvets vexlingar äro nära hamnen. Stundom kunde hon
med nästan barnslig glädje njuta vid anblicken af öns fagra
natur och med stolthet omtala främlingars förtjusning, hvilka
besökt den. Som ett barn uttryckte hon äfven sin glädje, då man
visade henne något vackert, som hon förut icke sett. Aldrig
skall jag glömma hennes hänförelse öfver ett zoologiskt
planschverk, som vi medfört, hennes ifver, hennes glada utrop, då hon
igenkände något djur, och hennes förvåning öfver de okända.
Det var detta planschverk, som först drog henne till mig.
Småningom blef hon meddelsam, hon talade om förgångna tider med
tjusning, hon beskref forna seder och drägter och dröjde med
välbehag vid huru klädande qvinnodrägten var »förr i tiden».
Hon omtalade äfven huru skickliga skärens qvinnor varit i
handaslöjd. Deras linneplagg i högtidslag voro utsydda med silke och
deras hufvuddukar konstfullt broderade. Jag sporde då, om hon
icke hade något i behåll af dessa härligheter, men fick till svar,
att det hade hon icke. Jag frågade vidare, om hon icke visste
någon gammal, som möjligen egde ett sådant silkessömmadt plagg
eller ett sådant utsydt kläde; men hon svarade mig äfven nu
nekande. Efter en stund erinrade hon sig dock en ungdomsvän,
som förr varit skärgårdens vackraste flicka och äfven —• som
det tycktes på mor Elsas berättelse — den skickligaste i
handaslöjder och den, hvars silkesbroderier af de andra skärflickorna
skådades med beundran, blandad med en viss afund. Detta var
mor Anna i Kråkmarö. »Kan jag fara dit?» sporde jag. Mor
Elsas ansigte utvisade en viss tvekan och hon teg en stund;
derpå sade hon leende: »Ja, far dit! Stackars Anna har det icke
godt. Tag med Er något att traktera henne med och tala väl
med henne, hon behöfver båda delarne.»
Till följd af detta råd seglade vi en eftermiddag ut och
styrde kosan till Kråkmarö. Våra segel fyldes af en frisk bör
och inom kort voro vi framme. Kråkmarö är nästan den fula-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
