Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
ste byn i Östergötlands södra skärgård, icke just för de
omgifvande kala bergen, utan än mer genom det utseende af
vanpryd-lighet och torftighet, som bostäderna för det mesta visa.
Kråk-marö är också en af de ytterst få byar i orten, som icke
undergått laga skifte. Det förljudes dock att en sådan genomgripande
åtgärd nu blifvit begärd, och inom ett tiotal af år torde då
Kråk-marö höja sig till liknande grad af nätthet och treflighet i sina
abyggnader, som annars allmänt i grannskapet. Utsigten från
byn eger dock i alla fall sitt behag genom det omgifvandé
hafvet och de skär och öar, hvarmed det är fullsådt.
Icke utan åtskilliga misstag funno vi bland de många husen
det, som mor Anna kallade sitt hein. Det var en temligen
skröplig stuga i tvenne våningar, som beboddes af gummans båda
söner, af hvilka hvar och en underhöll modren ett halft år. Vi
funno mor Anna ensam i nedra våningen och blefvo af henne
väl motth,gna. Hon njöt med en viss begärlighet af de
medförda förfriskningarna, men syntes njuta ännu begärligare af att
få tala om förgångna tider. Hon rörde sig ännu med en viss
smidighet, ehuru hon uppnått det högsta mått af magerhet.
Hennes ådror och senor lågo upphöjda, men deremellan föll
huden tätt intill benen. Likväl kunde inan se, huru fager hon
varit. Ögonen voro stora och klara, näsan fin och rak, munnen
liten, och bela. ansigtet tycktes hafva egt en ovanlig vänlek
äfven här ute bland skären, der vackra qvinno ansigten visserligen
icke äro sällsynta. Men något spår af den prydlighet i drägt,
som mor Elsa omtalat, kunde man icke upptäcka, hon var mer
än tarfligt klädd. I första ögonblicket, då vi inträdde, syntes en
viss förlägenhet uppblanda den glädje hon erfor att tala med
menniskor; men hon glömde den småningom, då hon började
berätta om gamla tider, om det ymniga fisket, de prydliga
dräg-terna och de glada slotterölen »förr i tiden». Mer än en sådan
fest skymtade för min syn vid gummans berättelse, och jag tyckte
mig se henne sjelf, ung och fager, främst i dansen med sitt ran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
