Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
— de hade redan lagat näten i ordning, men höllo nu på att
taga dem ur båtarne igen. »Mari kommer snart hem», slöt han.
Mor Anna syntes vid denna underrättelse helt orolig. Hon
visade mig blommorna i fönstret, en pelargonium, en törnros och
en fuchsia. Den sistnämnda tycktes gumman anse för en stor
sällsynthet. Hon frågade mig, om jag någonsin sett den förr,
och tillfogade med en viss högtidlig rörelse: »Man säger, att
den rann upp ur jorden, när vår Frälsares blod föll derpå, då
lian bad i örtagården och svettades blod. Jag kan aldrig se på
den utan tårar», sade hon, och i sjelfva verket föllo nu hennes
tårar ymnigt. Hon vände sig bort, öfverväldigad af rörelse.
Yi togo nu afsked. På vår väg ned till stranden mötte vi
Mari, sonhustrun. Det var en qvinna med väderbitna, grofva
men likväl icke obehagliga drag. Hon såg på oss med en
misstrogen blick. Vi gåfvo oss i tal med henne och frågade om
fisket ute till hafs. Hon omtalade då, att några mil ute i hafvet
låge ett grund, der Kråkmaröborna plägade lägga ut sina skötar
{strömmingsnät). Det sker om aftonen, och folket ligger sedan
i båtarne på öppna hafvet öfver natten, för att derpå taga upp
näten om morgnarne. Vanligen plägar allt gå väl, men stundom
händer att en storm förstör näten och bringar folk och båtar i
största fara. Hon skildrade för oss en sådan storm. Två båtar
lade ut från Kråkmarö med tre personer i hvarje båt; i den ena
«n gubbe och tvenne qvinnor, i den andra en karl och tvenne
lialfvuxna ynglingar. Hon beskref i kraftiga drag, huru lugn och
fager qvällen var der ute på hafvet, då de lade ut sina nät, huru
två af dem i hvarje båt sedan sökte hvilan utan att ana något,
medan de återstående hade vakten. Men så kom stormen. Det
fans ingen annan råd än lemna näten åt sitt öde — en stor
förlust för fattiga fiskare — och med all makt söka närmaste land,
för att åtminstone rädda lifvet. Men tre sjömil i öppen båt ute
på hafvet, då Östersjön vredgas och vind och våg ligga
fruktansvärdt emot, äro en svår väg. Ingen möjlighet fans att begagna
Tidskrift för Hemmet. 19-.de årg. 2:a häftet. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
