- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
122

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borde just deruti sätta sin ära, sin sällhet. Man trodde å ena
sidan på Gud och odödlighet; men å den andra pä omöjligheten
att deras tillvaro bevisa, deras beskaffenhet utransaka. Man
trodde på saken; men icke på någon bland de många bevisen
eller beskrifniugarna. Bibeln talar om sådana personer, som icke

se, och dock tro. Beskrifningen kan i någon mån gälla äfven dessa

\

slags fritänkare, hvilka trodde, ehuru de icke sågo, icke ens
trodde, att de eller någon annan dödlig kunde se*). De trodde,
sade vi, på Gud och odödlighet, in. m. Men denna tro var, om vi
så få uttrycka oss, hvarken den religiösa uppenbarelsens eller den
spekulativa filosofiens öfvertygelse, utan en tro, som hvilade på
menniskans medfödda religiösa känsla. Deras Gud var icke en
sådan personlighet, om hvars tillvaro, magt, rättvisa och kärlek
de blifvit genom uppenbarelse faktiskt förvissade, och på hvilken
de sålunda kunde bygga sin tro och sitt hopp. Den var i stället
en skapelse af deras egen känsla, tanke och inbillningskraft; en
Gud, om hvars tillvaro och egenskaper de icke hade någon annan
säkerhet än en subjektiv öfvertygelse derom, att en sådan
rättvis och allsmägtig Gud borde och måste finnas. Men deras
föreställning om honom vexlade naturligtvis efter hvar enskild
menniskas personliga uppfattning och var således ganska
sväfvande och obestämd; likaså begreppen om hans belönande och
straffande rättvisa och magt, m/m. Många dåtidens
skrifstäl-lare gåfvo sig likväl med dessa sväfvande åsigter tillfreds; kanske
mest derföre, att de voro öfvertygad’e både om omöjligheten att
komma till större visshet, och om möjligheten att äfven med en
sådan verldsåsigt kunna utöfva en kärleksfull och välsignerik
verksamhet.

Sådan, dock ined sina personliga vexlingar, var åsigten hos
fru Nordenflycht och hennes vänner.

*) ünder Gustaf den tredjes tid tog fritiinkeriet ett stort steg framåt på
sin bana. Man började då att förkasta icke blott beskrifniugarna och bevisen,
utan ock saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free