Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Hon befarade väl stundom, att Lockes filosofi skulle
tillintetgöra tron på Gud, på själens odödlighet och på belöning
och straff; dessa dyrbara föremål för hennes kärlek, hennes hopp.
För det mesta ansåg hon sig dock kunna förena dem med nämnde
filosofi; — hon ungefär på samma sätt, sotn många den tidens
tänkare gjort; och det var denna anda, som hufvudsakligen ledde
hennes skriftställeri. Hon uttalade den ock i många sina
skaldestycken: t. ex. i nedanstående rader.
Gud sjelf i ett ljus har sin boning beredt,
Dit ingen kan komrna och ingen har sett.
Hår har han gett skuggan och spår af hans ljus
Uppgår i de sällare himlarnes hus.
Vi äro beredda till sanning och fröjd,
Hvar en till att nå sin lycksalighets höjd.
Bland mörker, villfarelser, svaghet ock fel,
Som blifvit de tänkande jordmaskars del,
Uppgår dock en stråle, ett ljus år här satt,
Att lysa oss ut från vår eländes natt;
Den rena, osmittade verkliga dygd,
På eviga grunder och sanningar byggd,
Ar den, som vår endaste sällhet utgör.
Oss fram till den sanna lycksalighet för.
Med denna verldsåsigt har hon ock för det mesta känt sig
tillfredställd. Dock icke alltid. Hennes själ, som ej sällan
våldsamt hänfördes af ögonblickets iugifvelser och intryck, mägtade
ej orubbligt fasthålla denna ehuru sjelfvalda åsigt; ej heller
med densamma och med dess slutföljder åtnöjas. Hon hade,
som vi sett, bortkastat religionens tros-stege och i stället
tillgripit den tankestege, hennes egen eller tidens sens-commun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
