Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
filosofi erböd. Men hunnen till dennas öfversta steg, säg hon
der framför sig icke en efterlängtad himmelsk och färgrik
förklaring öfver både tid och evighet; utan i dess ställe den enkla
och klara, men för mångens öga kalla, kala, t. o. m. ödsliga
utsigt, som forntidens stoicism och dåtidens naturalism erbjödo.
Hennes vänner hade, som nämndt är, låtit sig dermed nöjas och
deraf till ädel verksamhet ledas. Likaså gjorde väl som oftast
fru Nordenflycht sjelf, i synnerhet så länge någon bland dessa
vänner stod stödjande och styrkande vid hennes sida. Hon var
dock alltför mycket både qvinna och skaldinna för att alltid
kunna af denna naturreligion eller stoicism känna sig
tillfredsställd. Lemnad åt sig sjelf och vid svårare pröfningar, började
hon stundom betvifla dess läror, stundom att alldeles förkasta
dem; — dem liksom alla andra, både filosofiska och religiösa.
Dylika tidtals förekommande brytningar voro förfärliga. Tviflande
om allt och troende på intet, kände hon sig högst olycklig. Med
ångestrop, pressade ur djupet af ett förtvifladt hjerta, utbrast
hon: lycklig den, som kan förtrösta på fars och farfars gajnla
bibeltro! Lycklig ock den, som kan förtrösta på naturens ljus och
eget förnuft, ocli derför lugn och trygg följer dessas föreskrifter!
Lycklig till och med den, som tror hvarken på Gud eller
odödlighet, utan glad och. obesvärad tillfredsställer alla sina önskningar’
Men olycklig den, som icke har någon fast grund för sina tankar;
den, som trångtar efter ljus, men icke finner något; den, som vill
glädja sig ål tron på Gud och dygd, men fruktar, att båda äro
bedrägliga irrbloss.
Ur detta tviflets mörker, dessa förtviflans stormar blef hon
dock som oftast räddad genom den i hennes hjerta, oaktadt alla
motsägelser, dock alltid lefvande tron på Gud och
odödlighet; dessa odalsanningar som Rydelius, dessa medfödda ideer,
som Cartesius och Leibnitz kallade dem. Också hos fru
Nordenflycht voro de medfödda och till ett lif, som kraftfullt kämpade
tör sin tillvaro. Ur tviflets natt framglänste de snart ånyo som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
