Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
borta — och de till stöd påräknade lärorna, naturreligionen och
stoicismen, vacklade för våldsamheten af hennes stormande
lidelse. Så blef hon stående ensam, som ett rö, svigtande
föl-vindkasten af sina häftiga och vexlande känslor. I denna
öfver-gifvenhet, denna andliga natt trefvade hon ängsligt efter än den
ena än den andra tröstegrunden. An sökte hon inbilla sig, att
tycket för Fischerström var blott vänskap; ehuru, sade hon, denna
Jcänsla är i ett bröst sådant som mitt starkare och ömmare än hos
andra menniskor. An uttalade hon tänkesätt, som tydligen voro
beslägtade mer med kärlek än med vänskap; än utbrüto hennes
sorg och svartsjuka i ord, som ovedersägligen ådagalade både
verkligheten och styrkan af hennes lidelse. livad, skref hon,
Hvad har jag sett? hvad gruflig plåga!
Hvad nya ämnen för mitt qval!
Hvad olja på min olyckslåga!
Hvad öde för mitt hjertas val!
De ögon, som af ömhet brunnit,
Som ha mitt lif, min död i sig,
Ha nyss af sorg ocli saknad runnit —
För hvem? ack för en ann än mig!
Åter höjde rättskänsla och stolthet sina röster. Hon ville
ej, att Fischerström skulle af tacksamhet, af pligtkänsla eller af
någon annan driffjeder än kärlek, qvarhållas vid hennes person.
Låt, skref hon,
Låt dock ej Damon! dygd och ära
JDig hålla qvar i något bunn!
Jag svär vid dig och hjertats lära,
Att jag det aldrig tager an.
Förr må min sorg mitt lif förtära,
Än gå i tvungen vänskap in.
Du kan min sällhet icke göra,
Om jag ej högst ican göra din.
Under och genom dessa brytningar blef hennes själ våldsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
