Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
blef det äfven så, och hon sades bäva dera på ett sätt, som väckte
allas beundran. Husets vårdarinna och stöd, sin faders tröst,
sällskap och hjelp, de yngre systrarnas lekkamrat och lärarinna
tycktes hon hinna till för allt, och ej minst att för egen del
förvärfva ett outtömligt förråd af tålamod och sjelfuppoffrande
ömhet.
Jag kan ej så noga tälja den tid, som sedan förgick, utan
att medföra någon vexling i min hjeltinnas öden, men snart nog
föllo, som jag nyss sade, mörka skuggor, år efter år, öfver hennes
stig. Jag vill fatta mig kort och hastigt vända dessa sorgliga
blad i hennes lifs historia.
Efter hvarandra, just som de slagit ut i full, jungfrulig
blomning och efter långa qvaluppfylda tider af aftagande, hopplöshet
och förvissning, skördade döden de båda äldsta halfsystrarna,
Signe och Agnes. Ett år senare var Vendela U. äfven faderlös.
Ensam stod hon nu i verlden med den yngsta, käraste i
systerringen, Alma, för att snart åter börja strida en förtviflans kamp
med allhärjaren äfven om hennes hotade, unga lif. Hjelp söktes
nära och fjerran; också hit till den här då bosatte, ansedde
doktor E. förde hon den sjuka och blef jemte henne inackorderad
hos ett fruntimmer af mina bekanta. Det var der jag återsåg
dem båda och närmare lärde känna den profvade, ädla qvinnan.
»Min konst båtar här till intet», sade efter någon tid den
vänlige läkaren med en tröstlös suck. »Söderns milda luftstreck
förfogar måhända öfver verksammare medel än jag. Tag henne
dit om möjligt.»
De beviljade nådåren beredde möjligheten, och med
förtviflan i hjertat och full af dystra aningar förde så Vendela den
älskade systern till Medelhafvets stränder. Men ack!
hemlängtan började snart tära sjuklingens trötta sinne och måla hemmet,
det kära, med sin bokomkransade sjö, i långt skönare färger
än som le i söderns djupblåa vatten och yppigt grönskande
uej-der. Till hemmet trådde hon — der ville hon dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
