Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
derpå, att han fruktade det hans hustrus sedan en tid mer och
mer ömtåliga helsa och sjunkande krafter ej skulle tåla vid en
rubbning från det kära, välbekanta hemmet till ett nytt, okändt,
om också i ekonomiskt afseende mera lugnt och betryggadt. Hon
hade äfven kort förut i en lidandets stund uttalat den önskan
att ta utandas sin sista suck der hon lefvat så lycklig, och hon
älskade att tänka sitt stoft hvila der ute på den lilla
kyrkogården, som bokarne så vackert beskuggade, och mot hvilken sjön
sakta och rogifvande slog sin klara bölja.
Pastor U. följde således ingen annan kallelse än kärlekens
och stannade qvar på sin anspråkslösa plats som komminister i B.
Jag vill här nämna, att belöningen uteblef ej, ty då kort
derefter B:s pastorat blef ledigt genom förre innehafvarens
frånfälle, och dermed upphörde att vara ett slags verldsligt prebende,
om jag så får uttrycka mig, blef pastor U. enhälligt kallad till
kyrkoherde af den församling, han så länge nitiskt och
pligttro-get vårdat.
Följande året mot hösten, då skarpa vindar kommo ilande
östan och vestan ifrån och så hårdhändt foro fram, att alla små
gräs och blommor förvissnade, och trädens matta blad föllo
gulnade och torra till jorden, då brast också fru Reginas nötta
lef-nadstràd.
Med tårade ögon och deltagande hjerta läste jag i Dagbladet
tillkännagifvandet om hennes bortgång. »Djupt och innerligt
saknad och begråten af maka och fyra döttrar», stod der. Jag visste,
att dessa ord voro uttryck för en sann och lefvande känsla af
sorg, af oersättlig förlust, och dervidlag tviflade jag ingalunda på
djupet och innerligheten i eliklingens saknad och tårar.
Så gingo mina tankar till de stackars moderlösa! Hon stod
åter så lifligt för mitt minne, den äldsta dottern, med sitt
allvarliga, fräkniga ansigte och den vackra blicken. Iion var nu
tjugo år, och jag gissade, att på hennes unga skuldror skulle
hemmets alla omsorger komma att hvila. Efter hvad jag hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
