Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
jag första och enda gången — sommardagen, med hvilken jag
började — gästat presthuset i B. och bad, att om hon sjelf visste
något om Vendela U. gifva mig del deraf. Hon svarade
temligen snart, att hon endast genom hörsägen hade sig bekant, att
Vendela ännu uppehöll sig i B. hos de tillgifna gamla i
klockaregården och att hon der lefde afskild och sluten inom sig sjelf,
utan att vilja se eller hafva beröring med någon annan.
Det gjorde mig litet ledsen att vara intet, der jag så gerna
velat vara något, men liksom jag fördrar aktning för egna
önskningar, när de uteslutande afse min egen person, så håller jag
äfven andras i helgd, och det gjorde jag också nu.
Sommaren förgick och lemnade i så mån ett godt minne,
att den varit solljus, behaglig och varm. Det led mot slutet af
Augusti, då jag en dag öfverraskades af de underrättelser, på
hvilka jag så länge förgäfves väntat, och de på en gång
upprörde och skänkte mig glädje. Jag kan ej gifva er en trognare
bild af henne, som utgör föremålet för min teckning i dag, än
den hon sjelf skall framställa, då jag nu för er läser hennes bref.
Det lemnar tillika en tyst men rörande bikt om ofta afbrutna
och lika ofta åter upptagna försök att på nytt träda i
förbindelse med lifvet och den yttre verld, hon tyckt sig ej längre
tillhöra. Ni är redo att lyssna? Jag att börja.
B. den 20:de Juli 18 . .
»Min Vän! Det är längesedan jag emottog ert vänliga,
deltagande bref; huru längesedan visste jag ej rätt, förrän det i går
af en händelse åter kom mig under ögonen, och jag såg, att
redan trenne månader förflutit, utan att jag tackat er för hvad ni
deri gaf mig: en väns hjertelag och ord, som kanske just för det
de bära prägeln af, att ni sjelf pröfvat hvad det är att lida,
smyga — mera än andras —- lindrande in i mitt qvalda sinne och
gifva det tröst i den tanken, att huru ödsligt mitt lif än är, huru
ensam den via dolorosa, som blifvit mig förelagd att vandra, skal!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
