- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
237

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

Den 20:de Augusti.

Jag satt i går afton länge derute på den lilla fläck af
jorden, som är den enda, till hvilken jag har eganderätt. Öfver
mitt hufvud strålade stjernorna i stilla glans, och
Augusti-månskenet låg ljust och drömmande öfver den kära, välbekanta
nejden. Mina ögon hvilade på inskrifterna i stenen, som blifvit rest
under dagen, och när jag i den kalla, känslolösa marmorn såg som
i en enda brännpunkt samlad summan af allt hvad jag egt och
förlorat, då löste sig smärtan i heta tårar och jag gret så, som
jag aldrig gråtit förr. Det blef mig ej sä ångestfullt i hjertat
sedau, ty jag hörde kära röster hviska till mig ord om mod och
ett lefnadsmål, och tydligast bland dem alla förnam jag min
faders älskade stämma. Den bjöd mig handla ,och genom skuggan
ser jag nu min förelagda stråt.

Ni känner, att jag ur min faders rika kunskapsförråd
hemtat näring för mitt eget och att jag är förtrogen med
uppfostra-rinnans kall. Detta vill jag ånyo välja. Jag bär inom mitt bröst
bilden af ett qvinligt idéal — min mor, och jag vet, att, om jag
som mål för min sträfvan för andras utbildning uppställer det
att bli ädel, kärleksfull, nyttig, tålig, god och glad som hon, så
kan äfven jag välsignelserikt verka för hvad jag sätter högst på
jorden — familjen — för dess helgd och lycka.

Lärarinnans lif i ett privat hus passar mig ej, ty jag behöfver
framför allt oberoende. En ringa penning står mig åter af min
•ott från fädernehemmet, stor nog måhända för att kunna
iordningställa och öppna en skola för ett inskränkt antal lärjungar.
Jag har tänkt på X. och på er. Vill ni låna mig ert bistånd
°ch framför allt säga mig, om ni tror på framgång för min plan?

Tack ännu en gång för er vänskap! Den är mig mera värd,
än jag kan uttrycka i ord. Alltid har ni för mig haft deltagande
°ch godhet, och senast har ni visat det, då ni så kärleksfullt
bjöd mig att hvila ut i ert lugna hem. Kan ni förlåta, att jag
ännu ej tackat er derför? Ni räknar ju ej noga med mig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free