Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Länge sväfvade major v. N. emellan lif och död, men fastän
öfver åttioårig hade den gamle härdade krigsmannen nog krafti»
natur för att öfvervinna det onda och ännu en gång göra »helt
om» till lifvet. När han så mycket repat sig, att han kunde
sysselsätta sina tankar med ekonomiska omsorger, sade han
Vendela, att han redan för flera år tillbaka insatt sin kusins, fru
Regina U:s barn till arftagare af den förmögenhet — uppgående
till en ej obetydlig summa — som han vid sin död skulle
efter-lemna. Då sedan fru U:s egna barn alla gått ur tiden, hade han
öfverflyttat testamentet ensamt på Vendela, som han visste varit
bunden vid sin styfmoder med en verklig dotters hela
tillgifvenhet. Han sade henne också, att hennes sällskap blifvit honom
så kärt och hennes vård så oumbärlig, att han skulle känna sig
dubbelt ensam och »makalös», 0111 hon åter lemnade honom, och
han föreslog henne bedjande, att hon skulle stanna qvar i hans
hem, till glädje och tröst under de få lefnadsdagar, som ännu
återstodo honom.
Vendela stred med sig sjelf. Den verksamhet hon hade här
i X. var för henne kär och full af tillfredsställelse; att lemna
den skulle vara en långt större uppoffring, än att försaka den
yttre, sorgfria ställning, som erbjöds henne; men å andra sidan
ville hon gerna gifva hvad af lugn och ljus hon kunde åt den
gamles ensamma och glädjelösa Iifsafton.
Vi hade brefvexlat flera gånger i ämnet. Råd hade blifvit
begärda, råd hade blifvit gifna, och jag väntade hvarje dag och
stund att få höra henne ha fattat ett afgörande beslut.
En vacker morgon på eftersommaren stod jag här i det
öppna fönstret och syslade med ett par sjuklingar bland mina
kära blommor. Det var en fuchsia och ett rosenträd, båda unga,
förut förhoppningsfulla plantor, som några dagar vållat mig många
bekymmer, men som nu började återhemtà krafter och räta upp
sina slokande blad. Sådana små fröjder verka välgörande på
sinnet. Jag kände mig helt förnöjd och lutade mig ut i det fria,
Tidskrift för Hemmet. 19-.de årg: 4:e häftet. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
