Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
■så att den ljumma vinden — som lyckligtvis ingen skilnad gör
till person —■ skulle kunna komma åt att vänligt smeka min
gamla, fårade kind, då jag plötsligt såg ett fruntimmer komina
raskt gående uppför gatan. Hon blickade mot mina fönster, ocli
när hon blef mig varse nickade hon upprepade gånger, under det
att ett riktigt gladt leende upplyste hennes drag. Var det
möjligt? Kunde detta vara Vendela? Höstdagen strålade ju i fullt
solsken! Jo — intet tvifvel — det var verkligen hon, och några
ögonblick derefter stodo vi helsande hvarandra hand i hand.
Menniskohjertat är ett illfundigt ting, det är visst och sant!
Vet ni, det liksom smått mulnade till inom mig sjelf, när jag
säg henne så klar.
»Herre Gud!» tänkte jag med en liten anstrykning af
bitterhet, »kan medgångens sol, kan redan hoppet om guld förgylla till
och med minnet af lifvets förluster?»
»Nu är jag åter här», sade hon och tryckte alltjemt leende
min hand. »I går afton kom jag, men för sent för att söka er
då. Gud ske lof, ni är frisk, men riktigt glad tycker jag ej ni
ser ut. Hvad är det, min vän?»
Jag var ond på mig sjelf för det jag kände mig så
obehagligt berörd af att hon log så lyckligt, och jag var äfven
bedröfvad öfver, att vi kanske inom kort skulle skiljas; men clå jag ej
kunde uppriktigt uttala alla mina tankar, svarade jag undvikande:
»Jag vet ej rätt hvad d"et är. Jag gläder mig visserligen åt
förändringen i ert lif, Vendela, men jag tänker äfven sjelfviskt,
att på hvad ni vinner, förlorar jag.»
»Ack nej! säg inte så. Känner jag er rätt, så kommer ni
framför någon annan att dela den vinst jag gjort genom onkel
Fabians testamente.»
»Hm — jag förstår sannerligen ej, huru det skulle gä till»,
svarade jag något buttert.
»På det enklaste sätt i verlden. Jag har derigenom blifvit
— rik, om ni så vill, och minst af alla tviflar väl jag på, att ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
