Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
stoft, innan det fördes till familjegrafven i B. Jag stod utanför
och hörde skolgossarnas klara röster sjunga: »Jag går mot döden,
hvar jag går», och i mitt hjerta bad jag, att jag måtte kunna gå
•så som hon.
»Hvem är det som nu undfår den sista salvelsen?» hörde
jag en af zierbenglarnas tanketomma slägte fråga en annan, i det
han sjelfsvåldigt slog af de närstående lindarnas blad med sin
fina fiskbenskäpp, då de gingo förbi.
»Den der fräkniga skolmamsellen med domkyrkominen, sade
man mig nyss», svarade den andre; »en af antiqviteterna på
öfverblifna kartan.»
Ni ser, att »den röda traden genom hennes lif» räckte till
in i döden.
Årsdagen af hennes bortgång gjorde jag ett besök i B. Jag
tog in hos de gamla i klockaregården och. välkomnades hjertligt
som Vendelas vän. Hustrun var en språksam gumma, soin
aldrig tröttnade att tala om pastor U:s familj, vid hvilken hon
varit fäst med gammaldags, trofast tillgifvenhet, och vi hade
derför mycket att meddela hvarandra.
»Och vet frun, öfver mamsell Vendela är nu rest det
vackraste kors», berättade hon. »Det sattes dit i går och har
bekostats af gamle majoren. Det unga herrskapet —■ frun vet —
kommer hit i dagarna för att besöka hennes graf; de vilja väl
tacka för allt hvad hon gjort för dem, kan tänka; det var ej
litet det — den kära mamsell Vendela!»
Det led mot aftonen. Jag gick ensam ut till hennes
»blomstergård», »jordagodset», som hon nu tagit i ständig besittning. Allt
var mig så välbekant. Der stodo de, tårpilarna, och vinkade,
der skimrade blommorna i qvällsolens guld, der talade stenen om
de lidna förlusterna. Och öfver hennes egen graf reste sig högt
ett hvitt marmorkors, i hvars midt sågs uthuggen en fyrväpling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
