Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
och döm om min öfverraskning och glädje, då jag i henne kände
igen min favoritlärjunge för år tillbaka, Regina P., ni mins den
vackra, goda flickan, som ej endast till namnet påminner om min
oförgätliga mor. Hon sprider nu solsken i onkel Fabians hem
och i hans sinne — ni skulle ej känna igen honom mera, han är
så vänlig och blid. »Säg din vän, fru chose — livad hon heter»,
sade han en dag, »att hon hade rätt: ’huld och vård, rykt och
ans’, och — Gud signe dig! — det bästa af allt — sinnesfrid.»
När nu till våren sonen återvänder, väntar honom en faders
hjerta, ett erkändt namn och bruden i hans faders hem.
Hvad mig beträffar, så stannar jag här — som förut. ’Arfvet
efter majoren’, ni vet nu hvem det en gång tillkommer, och ni
förstår på hvad sätt det gjort mig rik. Skulle jag ej känna er
rätt, då jag tror, att ni med mig vill dela, hvad jag vunnit?»
Jag slöt henne i min famn, mina tårar runnö, och jag tog
af glädjen min del.
Efter några dagar, innan hon på nytt skulle börja sin
vanliga verksamhet, reste hon på ett kort besök till B. När hon
återkom, kände hon sig ej väl och måste gå till sängs. Det blef
en häftig bröstinflammation, och med sorg insåg jag snart, att
intet var att hoppas. Jag omgaf henne så mycket mina krafter
tilläto och fann i hennes lugn och glädje tröst för min egen oro.
Så kom en natt, som blef den sista.
Med hennes hand i min satt jag vakande vid bädden. När
det led mot dagen, och de små foglarnes morgonfriska qvitter
helsade det inbrytande ljuset, gled den kallnande handen sakta
ur min, och jag hörde henne hviska:
»Ofverblifven ej längre — utlöst till sist — min Gud! —jag
tackar dig!»
Två timmar senare var hon ej mer.
I det lilla kapellet här ute på kyrkogården jordfästes hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
