- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
282

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

34, En ros.

Skizz.

Det var full skymning. Hon satt i gungstolen i sin mans
rum, på samma ställe der hon alltid brukade sitta under qvällens
långa timmar, sedan den lilla somnat och allt blifvit stilla i huset.
Gardinerna voro uppdragna, och hennes vemodiga blick stirrade
ut i den af stjernljuset svagt upplysta rymden. Händerna
hvilade sysslolösa i hennes knä. kindernas genomskinliga hvithet
kunde skönjas till och med i den djupa skymningen, och den
rörelse, hvarmed hon matt då och då strök tillbaka det rika
svallet af bruna lockar från sin panna, hade uti sig någonting af
hopplös öfvergifvenhet, som var högst rörande. En betjent bar
in den tända lampan i salongen utanför, men då en smal stråle
derifrån föll in genom den på glänt stående dörren, vände hon
sig blott bort med en trött åtbörd och suckade. Så satt hon
omkring en timme lika orörlig, lika tyst, då steg hördes i
trappan och någon hastigt inträdde i våningen. Blodet rusade häftigt
upp i hennes ansigte, och hennes hjertas starka slag betogo henne
nästan andedrägten, men hon reste sig hastigt och slog upp
salongsdörren med ett gladt: »Ack Arvid, är du hemma!»

Men det var ett fruntimmer, som skyndade emot henne, och
.svårt vore att beskrifva den ton af sviken väntan, blandad med
glad öfverraskning, hvarmed hon kastande sig i den ankommandes
armar utropade: »Mamma, du här!»

»Jag kunde icke invänta sommaren, min älskling», sade den
äldre damen, i det hon aflade sina öfverplagg, »jag greps af en
sådan oro öfver dig, att trots pappas alla invändningar, gaf jag
mig af helt allena. Och Margareta», fortsatte hon dragande den
unga frun ned på soffan bredvid sig, »nu får du icke dölja något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free