- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
296

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

diktsamling af Ernst v. der JRecke, en samling danska
»Folke-eventyr» af professor Grundtvig m. m. för att omtala tre större
berättelser af qvinliga författare, är det icke derför att vi
sätta dessa liögst i värde, men derför att de synas oss vittna
om en sträfvan som förtjenar erkännande. Fru Johanne
Schör-ring har redan förut väckt intresse genom en del friska och
fina små berättelser. När hon i fjol profvade sina krafter på
ett större arbete, blef detta icke rätt lyckadt, men i år glädja
vi oss åt att hos henne spåra verkliga framsteg. »Fra Vår
til Höst» är berättelsen om en qvinnas utveckling genom kamp
och försakelse till frid med sig sjelf och verlden. Ämnet
lämpar sig ej illa för förfm; hon har psykologisk blick och
förstår skildra ett känslolif fint och träffande. På några
ställen upprullar hon genom skildringen af sin hjeltinna en verklig:
själsmålning, men hon förstår ännu ej att rätt handtera den
större apparat af personer, som romanen fordrar. Nästan alla
hennes bipersoner lida af öfverdrift och onatur; väsentligen beror
väl detta deraf att hon ej användt nog omsorg och arbete på
dem, att hon försöker fylla fordringarne på en sann och
realistisk skildring genom att i dikten allt för omedelbart införa
verkliga personer och upplefvade tilldragelser. Den största bristen i
hennes bok är saknaden af en fast ståndpunkt. Hon erkänner
sjelf i slutet att hon icke velat skildra en framtidsqvinna och
hon tilldelar i berättelsen den s. k. qvinnoemancipationen mer än
ett ärligt menadt sidohugg. Det är derföre följdriktigt när fru
Schöning ögonskenligt ledes af sin sympati till motsatta sidanr
men hon borde då också i sin hjeltinna hafva framvisat en
förebild i den af gammalt s. k. qvinligheten, en sådan förebild, som
ej ens emancipationens förkämpar kunna neka sitt erkännande.
Hennes Aurora har emellertid en hel del af den nya tidens felr
utan att vara nog lycklig att ega dess företräden. Ilon eger
sjelfkänsla i ej ringa grad och hennes längtan efter personlig lycka
är stark nog för att hos henne en ny kärlek kan aflösa den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free