Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
hvarje hus, och särdeles imponerande framstodo de masthöga
flaggstängerna, som omgåfvo Carolina Rediviva och båda sidorna af
slottsbacken. Om passagen genom den grafhvalfslika äreporten,
med sin starka granrislukt och sitt kompakta tak, förde tanken
på död och förgängelse, så drogo dessa skogens smäckra
furustammar, med sina hjerta, fladdrande vimplar i toppen, både
ögon och tankar uppåt lättare och friare rymder. Men bäst af
allt var att se denna ofantliga samling af glada och hjertligt
välkomnande menniskoanleten. Äck, hur det värmer! Ack, hur
det lifvar! Man kan fråga sig, hvarför det skall behöfvas en
ubelfest för att framkalla detta uttryck af fritt, broderligt,
innerligt tillmötesgående, som tränger till hvarje hjerta, det må vara
aldrig så kallt och förtorkadt.
Den första festdagen randades med strålande solsken och
helsades med en dundrande kanonad från slottsvallen. Man
skyndade naturligtvis till kyrkan, der allt var på bästa sätt ordnadt,
och der marskalkar i mängd hade göra nog, att något stäfja
damernas allt för energiska försök att knuffa sig till de bästa
platserna på de för dem uppbygda läktarne. Efter någon liten
villervalla, blef dock placeringen utan särdeles stora svårigheter
verkstäld, och den vackra festmarschen började ljuda genom hvalfven.
Jag skall icke snart glömma dessa ögonblick. Då man såg det
länga tåget skrida fram mellan pelarraderna, såg denna skara af
vördnadsvärda kämpar för vetandets framsteg i fjerran länder,
då fyldes hjertat af glädje och stolthet öfver vår gamla Nord,
och vårt gamla svenska slägte, som, ringa och fattigt som det
är, dock vetat att skaffa sig en hedersplats bland folken.
Sedan konungen och kronprinsen med sina sviter anländt,
uppstämdes psalmen 268, och derefter besteg erkebiskop Sundberg
talarestolen. (Man må i allmänhet ej lägga stor vigt vid
menniskors yttre företräden, men jag måste här, inom parentes,
tilllåta mig att säga, att det åtminstone vid jubelfester kan hafva
en viss glädje med sig att i kyrkans primas ega en person, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
